Idag har jag sprungit, ringt (varför heter inte det ‘rungit’?) och mejlat runt som en idiot. Vaknade kvart i sex eftersom att Peter Pan uppenbarligen ännu inte förstått att finessen med plastbotten i en kaninbur är just att den inte går att gräva igenom. Sedan använde jag hela dagen till att rådda med alla statistroller som stod gapande tomma. 22.38 ikväll bekräftades sista personen för dagen. Så man kan utan överdrift påstå att det blir långa dagar. Då kan det vara viktigt att komma ihåg vilket otroligt roligt jobb man har, och då känns allt genast mycket bättre.
I morgon ska alla bekräftas och informeras, betalningsunderlag ska skrivas ut, statistlön ska hämtas ut på banken och så har jag ju lovat att ordna fika till hela teamet. De dyker upp runt två, då ska simhallen rekas – Och på fredag kör vi igång! Äntligen!
Efter en hel dag av intensivt arbete är det väldigt skönt att slappna av lite innan man somnar för dagen. Och vad kan väl vara ett bättre sätt än en kopp te och säsongspremiären av Workaholics? Inte mycket. ”Well that was an acid-dent waiting to happen!” ”WE’RE DOING ACID TOGETHER AS A FRIENDSHIP-FAMILY, DERS!” This teveserie is perfect.

Har hunnit börja jobba lite på en present till årets bästa student också, men jag känner på mig att dom lilla dagarna av ledighet mellan inspelningen och studenten kommer att spenderas med att i desperata försök få presenten perfekt, klar och redo att levereras när allas vår Sofia studentar på onsdag!

Upptagen som aldrig förr, tänkte jag säga. Men det är säkert en lögn. I am still very much working med castingen till Ömheten. Det börjar dra ihop sig nu! Inspelningen börjar på fredag, och hela teamet kommer hit på torsdag. Spännande kommer det bli! Än så länge har jag ju bara träffat Sofia (regissören) och Petrus (fotografen), och så Måns såklart! Extra spännande att träffa skådespelarna också!
För tillfället är jag ensam i Sundsvall som jobbar med castingen, och nog börjar det bli lite panikartat! Det saknas fortfarande en hel del personer, och en annan del personer som varit klara sedan länge har plötsligt inte möjlighet att vara med. Suck.
Just nu jobbar jag på:
- Publik på ca. 100 personer (vi har ~65 stycken, så det är en bra bit på vägen, men ännu inte tillräckligt) – Inspelning måndag 4/6 från klockan 13.00 i Njurundas simhall, vill du vara med? Anmäl dig till mig! Alla åldrar behövs!
- 3 personer i vinterkläder, 18-års åldern, till söndag 3/6
- 2 vältränade killar i simkläder, 18-års åldern, till söndag 3/6
- 2 simtränare i 45-års åldern, män, till söndag 3/6
- 2 simmare, killar, i 16-23 års åldern, till fredag 1/6
- 3 simmare, tjejer, i 16-23 års åldern, till fredag 1/6
- 6 balettjejer i 10-12 års åldern, till lördag 2/6
Känner du mig, är tillgänglig och passar in på någon av de här kategorierna så förväntar jag mig att du är med. Just so you know. No pressure.
(Skulle du dessutom känna någon som passar in på någon av kategorierna så ber jag dig ödmjukast att höra av dig med deras kontaktuppgifter snabbare än Sofia kör till Härnösand, vilket för övrigt är för-jefla snabbt)
Lyckas jag inte lösa allt det här by tomorrow så är jag ganska körd. Idag löste det sig däremot så perfekt att Lollo började jobba på filmen också! Inte med mig främst, vilket är väldigt tråkigt, men på filmen nonetheless, vilket är väldigt roligt! Det kommer att bli så kul med inspelning igen people! Så fucking kul!
Oh, and also – Låt mig presentera Snape! ”Vem är Snape?” I hear you ask. That would be min bil. I fucking have a car! Snape är en silverfärgad Nissan Almera, and sort of looks like this:

Den är inte så stor, men den är ganska liten!

Det finns en väldigt intressant historia som hör ihop med hur jag lyckades få tag på en sådan fin liten, billig skruttbil – men den får vänta till en gång jag orkar skriva ner den.

OBS! Varning. Detta inlägg innehåller allt viktigt (hah, just kidding) som hänt mig under veckan. Det blir långt och utdraget, och det är tillåtet att ta en paus och komma tillbaka senare. För att det hela inte ska bli alldeles för otroligt tråkigt kan vi underlätta med lite musik i bakgrunden. Du får själv välja musik efter vad du själv vill höra. Om du däremot vill hamna i samma sinnesstämning som jag var i då jag skrev det här (and let’s be honest – det här inlägget är ingenting utan rätt sinnesstämning) så bör du överväga att lyssna på Gotye’s Like Drawing Blood
Ready? Let’s get to it!
Vi hoppar raskt till tisdag eftersom att måndag var en otroligt händelselös ursäkt till dag. Se! Två rader och vi är redan två dagar in i veckan, det kanske inte blir så bedrövligt ändå? *fingers crossed*
Tisdag då, var årets Noliamässa, vilket också innebär att det är Västernorrlands regionala UF-mässa. Det är där man kan vinna fina priser, i form av pengar, för sitt lilla företag. Och det var också där som för exakt ett år sedan jag och Elin vann första pris för vår hemsida och vår monter, och fick åka på SM i Stockholm.

Detta är alla bidrag jag gick igenom som var med och tävlade
om att vinna titeln Bästa Vara.

I år slapp jag vara med och tävla – I år fick jag sitta på andra sidan av situationen! Jag satt i juryn för bästa vara. Otroligt nog var det långt ifrån så svårt som jag hade tänkt mig att utse en vinnare. I juryn satt fyra andra personer (bland annat två tjejer från förra årets Modern Kitchen UF) och vi var så fruktansvärt olika att jag trodde att det skulle sluta med att vi skrek på varandra om vilka de rätta vinnarna var. Men efter två rundor bland de som tävlade var vi rörande överens om vilka de fyra bästa var. Det svåraste blev att bestämma vilken av de fyra som skulle bort.
Första priset gick till Freyja UF, ett gäng på fyra tjejer som sålde menskoppar. Inte helt oväntat att de vann kanske, de vann även Bästa UF-företag. Alla fyra var helt otroliga säljare – De lyckades till och med (ryktades det om) sälja till en man vid ett tillfälle. Efter bara ett par minuter var min hjärna helt omvänd – ”Det kanske är en sån här jag ska ha?”, och jag var helt övertygad! Ända fram till hon sa meningen ”Och sedan är det bara att ta ut den och tömma den!” Woah woah woah. No. Nonono. Nope. Never.
Andra priset gick till Portabel UF, de sålde trådlösa laddningsapparater. Typ. Det var i princip ett batteri med uttag för alla möjliga telefoner, mp3-spelare, kameror, osv. som man laddade upp via datorn – Och sedan kunde man alltså ladda till exempel sin mobil även om man inte hade tillgång till ett vägguttag, bara man hade det lilla batteriet med sig. Otroligt smart tyckte vi.
När det sedan kom till trean blev det inte lika lätt. Det stod emellan Awkward Moment UF – som sålde små gummiöglor för att säkra gylfen så att den inte åkte ner – och Buddy Butter UF – som tillverkade eget body butter med bland annat doft av vattenmelon.
Jag måste erkänna att jag kämpade extra hårt för Buddy Butter UF, eftersom att jag är en sucker för handgjorda saker. Och det var ett fantastiskt body butter. Really. Så det blev till slut de som fick tredje priset. Happy happy.
På onsdagen träffade jag Sofia Norlin för första gången, skönt att få sätta ett ansikte till rösten man pratat med på telefon så många gånger nu. Otroligt härlig människa. Helt sjukt vilket lugn som omgiver henne konstant. Förmodligen en välbehöblig egenskap om man ska klara av att vara regissör.
Sedan spenderade jag resten av dagen med att spela mamma och skälla på mina tre år yngre döttrar angående en gammal skruttig bil.
På kvällen var jag, Mamma, Anna och moster Karin och såg på Hedbergskas vårshow där min Syster var med.

Bästa numret var, lite partiskt, deras version av Ben L’Oncle Soul’s cover av Seven Nation Army. Men det var det ju inte bara vi som tyckte:

Torsdagen började jag med att spela kurdisk tjej. Att hon var kurdisk har egentligen ingenting med någonting att göra, men jag måste ju beskriva det på något sätt.
Sedan stress-åt jag lite lunch och så träffade jag fotografen – Petrus. Jag har aldrig träffat någon som heter det förut. Förutom min Farmors pappa, eller ja, honom har jag ju egentligen inte träffat heller.
Resten av min arbetsdag gick åt till att, med en lövblås på ryggen, försöka skapa snöstorm av den tunga tösnön. Vid ett tillfälle fick jag huka mig bakom en halvmeter hög mur tillsammans med lövblåsen. Men jag fick inte gå rakt fram till den lilla muren – då skulle jag göra spår i snön som skulle synas i kameran! Så vad jag fick göra var att gå runt på utsidan av ruinen vi filmade i, klättra upp efter stenväggen och in genom ett stort öppet fönster. Sedan var det bara ett tvåmeters fall rakt ner i det okända som var dolt under ett lager av snö. När jag väl tagit mig dit var Måns tvungen att skicka min lövblås genom fönstret till mig, och utan att han visste att jag redan fått grepp om den tog han i och gav den en ordentlig knuff. Vad som hände då var att jag, tillsammans med lövblåsen, ramlade rakt bakåt ner i snön med en himla fart. Och där låg jag, med en lövblås över mig och ingen kunde göra något – För då skulle de förstöra snön. Men herregud, regissören och fotografen var ju där – Då kan man ju inte ligga i snön och vara skadad. Så jag släppte ut ett halvt ynkligt ”Det gick bra!”
Vid halv sex på kvällen var vi klara och hade packat undan all utrustning. Då tog jag med mig jobbdatorn hem och fortsatte att exportera provfilmningar att ge till Sofia. God. Att exportera måste vara det mest tidskrävande jobbet. Blä.
Eftersom att Sofia skulle vidare till Umeå (Luleå?) med bussen som gick 08.00 på fredag morgon var jag tvungen att exportera klart alla provfilmer vi gjort med henne och bränna dom på en DVD så att hon kunde kolla igenom dom på bussen. Vilket också innebar att jag var tvungen att möta upp henne innan bussen gick för att ge henne DVDn.
Ungefär tjugo minuter över elva på torsdag kväll var jag klar och hade en färdig-bränd DVD skiva. Då tog jag en dusch och somnade. Inte i duschen. I sängen.
Fredag. Ugh. Klev upp klockan sex. Det har inte hänt sedan… Aldrig. Hann aldrig somna tillräckligt djupt dock, så jag var fortfarande sjukt peppad när jag vaknade. Mötte Sofia på busstationen tjugo i åtta för att ge henne skivan.

Såhär trött kan man se ut när man inser att man jobbat flera timmar,
men klockan fortfarande bara är kvart över elva.

Hade en ganska seg dag. Det mesta jag gjorde var att göra en backup på allt vi gjort under dessa veckor. Alla bilder, filmer och personuppgifter.

Hann även ha en kort period då jag oroade mig lite över vad som hände på baksidan av mitt huvud. Men det gav jag upp ganska snabbt.

Hittade också en broschyr där bilden på insidan av framsidan utan tvekan föreställer Marcus Hagwall med kameran vid stranden på Alnö där vi var under första veckan på inspelningen av Bitchkram.

Och mycket riktigt.

Jag pratade med produktionsbolaget fram och tillbaka flera gånger också. Dom måste ju tro att jag är helt tekniskt inkompetent (Hoho, if they only knew). Jag skulle mejla kontaktuppgifter för personer som ska provfilmas för andra/tredje gången. Så jag skickade iväg ett mejl. Tio minuter senare ringer dom från produktionsbolaget igen – ”Skulle du skicka kontaktuppgifterna?”. Det visade sig att jag skrivit fel mejladress så jag ursäktade mig och skickade ett nytt mejl, till en ny mejladress. Tio minuter senare ringer de från produktionsbolaget igen – ”Det kanske är bättre om vi tar det direkt över telefonen?”. Så fick jag läsa upp alla mejladresser och telefonnummer medan han skrev ner dom på andra sidan luren. Great. So stupid.
Någon timme senare fick jag ett mejl från den felaktiga mejladressen jag skickat till först – ”Ursäkta mig, men jag har ingen aning om vem du är, och vad detta handlar om? Kan du ta och berätta det för mig är du snäll?”
I övrigt var det, som sagt, en ganska seg dag. Försökte få tag på diverse personer för att bekräfta att de vet vad som är på gång. Ingen svarade. Det är segt på fredagar.
Hursomhelst börjar vi bli färdiga med den första delen av castingen nu. Måns åkte tillbaka till Stockholm i några veckor. Kommer att bli tomt att sitta ensam på vårt lilla kontor.

På kvällen var jag på vårshowen igen, den här gången tillsammans med Mamma och Farmor (och Pappa och Carina, men dom ville inte sitta med oss) – och det var till och med ännu bättre då! Fredags-showen är ju alltid roligast, det är då alla släpper lös på riktigt och skämtar och skojar till det lite extra – Till exempel med att överraska konferencieren med olika oförberedda händelser.

Men det roligaste var nog efter showen då Kevin, som var konferencier och väldigt glad i att prata om att han var adopterad och asiat, hälsade på min Mamma med ”Jaha! Så det är du som är Emmas mamma? Jag har hört så himla mycket om dig! Och du om mig förstår jag?” Det han refererade till där var naturligtvis kommentaren som Mamma slängde ur sig vid ett tillfälle om att ”asiater svettas ju inte”, vilket Emma sedan förde vidare till Kevin som svarade med ”Jag ska ha en diskussion med din Mamma om svett någon gång”.

Fan vad skönt det är med helg!

Nu har jag jobbat med castingen i en vecka (Om man räknar på mitt sätt, från måndag till måndag). Och nog är det safe to say att jag inte strävar efter att ha ett ”vanligt” jobb ever.
Hela fredagen spenderade vi i aulan på Västermalm (imorgon är vi på Skvadern mellan 11.00 och 15.00, på onsdag på Åkersvik mellan 10.00 och 15.00, och på fredag i Timrå mellan 09.00 och 16.00) för att fortsätta leta de perfekta ungdomarna, haha. Även där hade rektorn missat att gå ut med informationen – Men det var en tapper tjej som ensam stod och väntade utanför aulan då vi kom, Julia, och hon hade inte några lektioner alls den dagen – så vi adopterade henne som extra-assistent resten av dagen. Trevligt med en tjej på sin sida då jag påstod att det var kallt, och att det var svårt att vara tjej, och Måns svarade emot med att ”tjejer klagar så mycket”.
I slutändan var det absolut ingen brist på folk – Vi fick gå till personalrummet och be alla lärare att tala om för sina elever att vi fanns i aulan, och av alla som kom vågar jag i alla fall påstå att det fanns en hel del duktiga tjejer och killar!
Emellan klickarna av folk som kom sysselsatte jag mig med att få en smärre chock då Måns satte sig vid flygeln som stod på scenen och helt oprovocerat började spela som han aldrig gjort annat. Very impressed.

Idag har också varit en händelserik dag, och jag kan inte låta bli att känna att min personlighet är lite kluven just nu. Jag började dagen med att sortera alla från Västermalm i mappar och ladda upp dem på servern för regissören att kolla igenom, och sedan var jag helt plötsligt kund i en frisersalong då vi skulle provspela en eventuell mamma, sedan bytte jag raskt till att bli utskälld av min simtränare och sedan igen för att vara småkär i Daniel. Det är så himla roligt att få chansen att träffa alla de här människorna – Och så duktiga skådespelare! När jag blev utskälld av ”min simtränare” hade jag svårt att inte bryta ihop – Det var så absurt! En man som jag, bara sekunder tidigare, haft en jättetrevlig konversation med stod och skällde på mig för att jag inte gjorde mitt bästa. Jag simmar inte ens, men en del av mig kände att jag kanske borde kämpa lite hårdare. Helt skum känsla.
Vi hade även ett kort moment av smärre panik då vi insåg att vi hittills blandat ihop karaktärerna Daniel och Markus ganska rejält – Så nu blir det till att läsa igenom manus en gång till! Man kan ju inte casta folk om man inte kan manus utan och innan, ju!

Currently my favorite joke. På toan på Film i Västernorrland.
”Password secured! Will not function without password!”

På allt detta han jag också med riskutbildningen för körkortet idag! Jag hade med mig Syster och hennes kompis Elias som sällskap, så det var mycket trevligt. Jag råkade komma in på körskolan mitt i ett samtal mellan de som jobbade där – Ett samtal om hur de hör klackar i stentrappen utanför dörren som är reglad på kvällarna, hur det känns som att någon bevakar en, och hur allt hår på kroppen reser sig då man står på ett visst ställe i källaren på vissa tider. Så det verkar ju trevligt om det spökar på min körskola. (NÅÅH. Varför skrev jag om det här nu?! Jag måste ju ner i mörkret och värma mitt te. Fan.)
Sedan jag kom hem från körskolan fram till nu har jag sysslat med att baka muffins till mina arbetskamrater till i morgon, sådär på alla hjärtans dag! Jag provade något nytt (inte med smeten såklart, den är perfekt så där är det bättre att safea – hallon, blåbär och vit choklad) genom att göra lite frosting med citron på toppen! Och så fick varje muffin en härlig alla hjärtansdag-feeling genom att jag tryckte dit röda gelégodisar i form av läppar.

(Wow. Det är stor skillnad att ta bilder med mobilen eller kameran)

Största delen av tiden har idag gått åt till att ringa runt på gymnasieskolor i stan och boka in tid för att provfilma elever. Vi söker specifikt efter en kille och en tjej i 17-18 års åldern för två relativt stora roller i filmen – Känner du någon som skulle kunna vara intresserad? SEND THEM MY WAY!
Första besöket är på NTI-Gymnasiet från klockan 09.00 till 14.00 på torsdag (den 9/2), och det andra är på Västermalm, från 08.30 – tror jag – på fredag (den 10/2)
Idag har jag lärt mig: Hur man bokar bilen, att Måns imiterar en finsk gubbe lite för bra och att nallen markerar den stol som är trasig – och inte bara är där för att vara söt. Låt oss också markera detta datum som dagen jag laddade upp min första fil på en FTP-server. *Marked and saved*

Jag gick på ett möte angående filmen Miraklet I Viskan idag – trodde jag! Numer är jag anställd som assistent åt Måns Berthas som håller i castingen för Ömheten, i Sundsvall. Under en månad eller så ska vi hitta personer som passar för ett antal roller – Vi ska hålla i provfilmningar och allt sånt där spännande!
Ingrid, som jag fått kontakt med under Bitchkram, bad mig att komma förbi idag klockan tio. Träffade henne och Måns på kontoret, de berättade allt om filmen. Tio minuter senare var jag anställd.
- Måns behöver en assistent, skulle du kunna tänka dig det?
- Absolut!
- Bra! När kan du börja?
- … Nu?
- Perfekt!
Så fick jag sätta mig ner och läsa igenom manuset.
Ömheten är Sofia Norlins första långfilm. På Scenkonstbolagets play-sida kan man se en av hennes kortfilmer Strömmarna, det är en fransk film på ungefär 30 minuter. Väldigt speciell, öppet slut, säger ganska mycket om hennes stil att göra film på.
Viktigaste uppgiften idag blev att jaga reda på en gymnasiekatalog från skolorna i Sundsvall, vem visste att det kunde vara så svårt? Sedan kopiera upp hela katalogen på A3 papper (har du någon aning om hur lång tid det tar att kopiera 129 sidor?) och sedan stoppa den 258 sidor tjocka högen (jag blev tvungen att vika högen dubbel) i ett kuvert och skicka till produktionsbolaget i Stockholm.
Är jag riktigt snäll kanske jag får följa med på inspelningen i mars?

Nä, men nu kan jag inte hänga här längre!
Jag måste sova – jag har ju ett jobb att gå till imorgon!