Hey, här är en historia:
Igår var jag på Subway, som ligger på Storgatan 30 i Ö-vik, med min pappa och min farmor. Vi var där av den självklara anledningen att min farmor, som tycker att restauranger där man har sin jacka vid bordet är ett big no-no, ändå helt uppenbart hade valt att gå dit.
Pappa beställde en halv kycklingmacka och farmor köpte en Bonaqua och en kaka ”med sånt där grönt på” för den ”såg giftig ut”.
Vi sätter oss vid ett bord och farmor häller upp Bonaqua i sin mugg och ställer den på bordet. Sedan upptäcker farmor, som den farmor hon är, att det är smulor på bordet. Och så kan vi ju inte ha det, så farmor greppar första bästa mugg, håller den mot bordskanten och sopar ner smulorna i den.
Plötsligt hörs ett högt, och inte alls så diskret, ”FAN!”. Anledningen till detta ordval från min farmor visar sig sedan på en gång när jag, efter chocken av en plötslig svordom sådär på morgonkvisten, tittar på min farmor med det åh så användbara ”vad gjorde du nu?”-fejset. Farmor tittar tillbaka, sedan tittar hon ner i muggen, sedan på mig igen, sedan på pappa och sedan ner i muggen.
Problemet här är att det fanns bara en mugg på bordet. Och den muggen var muggen som farmor strax innan hade hällt upp sin Bonaqua i. Och som uttrycket lyder: ”När en främlings smulor har poolparty i din mugg är det dags att ge upp”
