Det är okej att vara dålig ibland.
Eller är det det? Frågar du mig är svaret enkelt: Nej. Nej, det är det inte. Är man dålig på något är det egentligen en fråga om att man inte försöker tillräckligt mycket. Och då bör man försöka ännu mer. Tills man är bra.
Jag tror att det har att göra med allt som händer runtomkring. Mig själv är det enda jag helt och hållet själv kan kontrollera. Därför använder jag också det för att bevisa för mig själv att det är jag som har kontrollen. Bland annat genom att till exempel lägga en godis på bordet bredvid mig. Men inte äta den. Då kan jag triumfera över mig själv ett tag och över det faktum att jag har kontrollen.
Därför är dagar som denna väldigt svåra för mig att acceptera. Jag har suttit hela dagen och försökt skriva en uppsats. Jag har inte kommit fram till något. Jag har fem olika påbörjade dokument på min dator med olika försök till en uppsats. Halv fem hade jag fortfarande inte kommit fram till något. Bara att jag hade fem olika textdokument där det stod i princip samma sak.
För någon som inte vistas i mitt huvud konstant kan det här vara svårt att förstå. Jag satt några timmar och försökte skriva men det blev inget, big deal. Men det är inte ens nära hur min hjärna ser på saken. Jag försökte något, och jag misslyckades. Därför är min hjärna nu i full gång med att skälla ut mig.
Jag tog mig ut en stund för att rensa huvudet. Två och en halv timme senare kom jag hem igen. Utan att ha kommit fram till ett smack. Nu ska jag gå och lägga mig och vara besviken på mig själv en stund. Sedan förhoppningsvis vakna med glada tankar igen imorgon bitti.
