nennes scrapbook

The aftermath

Den fyra dagar långa perioden in which jag fyllde 19 år är nu över. Detta är officiellt mitt sista år som tonåring. Holy snap.
Eftersom hela min familj helt ignorerade det faktum som var min födelsedag – och bestämde sig för att hitta på andra saker, på annat håll – så firade jag min födelsedag första gången på torsdag. Dagen innan. Vi (jag, Pappa och Syster) åt på en trevlig restaurang på stan som jag inte kommer ihåg namnet på. Men dom hade trevliga blinkande lampor och fontäner överallt.
Efter middagen firade vi med en tredjedel marängsviss var – och paket till mig! Av Pappa fick jag en vattenkokare from tha’ future, två tekoppar – som är stora nog att äta kalaspuffar ur på morgonen – med tillhörande fat och ett te som jag inte öppnat än (jag har ingen tesil ~hint hint~) med det luktar kola! Och det är ju trots allt lukten man dömer te efter. Utom grönt te såklart. Det luktar som Peter Pans bajslåda.

Mah kettle from da future

På fredagen, my actual birthday, vaknade jag till en gullig lapp i köket och en massa trevliga SMS. Sedan började jag att dekorera för barnkalas. Fleptutar, partypoppers och partyhattar! Jag dukade fint med servetter och färgglada sugrör. Till middag gjorde vi tacos (Det enda man kan våga sig på att göra utan att riskera att misslyckas, playin’ it safe). Tacopaketet sa ”Låt papperskilen vara kvar” and so we made the obvious (to us) joke om pappers-Kihlen.
Tyvärr gick jag på en rejäl dos av Alvedon under denna dag och tappade rejält med energi ganska snabbt. Men de första timmarna var jag verkligen på G däremot!

Tyvärr glömde jag att fota hur fint det var när jag hade dukat klart. Såhär såg det ut klockan två på natten

Även denna dag fick jag en massa fina presenter!

En bok om typografi som Lollo gjort i skolan. Så jefla snygg så du kan inte tro det. Och den är min. Bara min.

En jätte-bra/fin/perfekt tekopp, och ett slags spännande rör som innehöll något man kan göra varm choklad med. Mmm. Varm choklad. Från Julia!

En påse karameller, också från Julia! Tyvärr syns den snyggaste inte på bilden. Mest för att jag åt upp den på en gång jag såg den. Jag har fortsatt att äta dom här karamellerna under dom senaste dagarna – nu är min mun helt trasig. I regret nothing.

Världens kanske snyggaste anteckningsbok!

And we made the shit out of it!

Här är min partyhatt (krona) som jag hade på mig hela kvällen. Jag vann för jag hade på mig min längst!

Det här är pappers-Kihlen. Your argument is invalid.
(Man får själv bestämma om han är huvudfoting med armarna på huvudet, eller helt enkelt har kvistar som växer ur öronen)

På lördagen firade jag tillsammans med Mamma och Syster. Vi åt pizza och sov i soffan. Och fick presenter! Jag alltså, inte vi. Det var ju inte dom som fyllde år.

Ljuslyktan jag fick av Syster, den matchar även en burk i mitt rum där jag förvarar alla mina femhundralappar (Yes. I be a rich bitch). Snälla råna mig inte om du hittar burken på mitt rum. Snälla.

Fick också den här bästa tröjan av Mamma.

På söndagen firade jag med Moster (som också fyllde år samtidigt som mig, precis som hon gjort varje år sedan jag var liten), Morbror (fast han är inte min morbror på riktigt väl? Han är min mosters man. Fast vi har alltid kallat honom morbror, så shit the same) och Kusin Anna!
Vi åt middag som Mamma lagat och var missnöjd med. Såklart. Sedan åt vi tårta – alltså världens bästa tårta någonsin! Hade du turen att vara på min studentmottagning i juni så har du fått chansen att smaka den här tårtan. Tog du inte chansen att smaka kan jag inte förlåta dig. It’s the best thing. Marängtårta med vit choklad, grädde och hallon. MMMMH.
Jag fick ett presentkort på Bauhaus av mina kära släktningar! Innan du tycker att det är en konstig present till en tjej som fyller 19 ska jag förklara för dig att jag specifikt bett om detta presentkort. Jag ska bygga saker, och vad behöver man när man ska bygga saker? Material! Och var får man tag på material? På Bauhaus! Simple as that.
Jag är livrädd för att bli äldre, och vuxen, men jag gillar att fylla år egentligen. Man får en sån härlig känsla i kroppen när personer som man inte hört av på länge helt plötsligt dyker upp en kort stund, som för att säga ”Jag finns och jag bryr mig faktiskt, tro det eller ej”.

i wub you <3