Oh my god I love people
Ibland slår en tanke mig så hårt i huvudet att jag måste stanna upp en stund. Jag älskar folk. Den tanken slog mig otroligt hårt i huvudet idag. Jag älskar folk. Och jag är så himla tacksam för folk, mer specifikt de folk som jag får ha i mitt liv.
Jag är väldigt bra på att hitta fel, och att fokusera på det jag inte gillar hos olika människor. Jag hatar ganska mycket. Men idag slog det mig som en bitchslap i ansiktet hur underbara människor kan vara. Och hur dålig jag kan vara på att visa hur mycket jag uppskattar dem.
Jag var på restaurang och café Skonerten idag och gjorde ett filmjobb. Det är cafét som ligger i Kulturagasinet. De har nyss bytt ägare, och de nya ägarna ville visa det nya Skonerten. De nya ägarna var ett par, ursprungligen från Grekland, och deras äldsta son jobbade där tillsammans med en ung tjej. Och de var helt underbara – Allihopana!
Jag hade så trevligt – och så himla roligt! Så jag var nästan tvungen att stanna upp en stund och glädjas över att det här faktiskt är mitt jobb. Innan jag började filma satte vi oss ner och pratade en stund. Det tycker jag gör jobbet mycket enklare, dels för att få höra vad dom har tänkt sig, men också för att det är mycket enklare att göra ett bra jobb om man känner personerna man ska göra jobbet åt lite grann. Det tog inte mer än tio minuter så kände jag mig hemma i det lilla cafét, som numer också är en restaurang med hemlagad husmanskost.
Vi började i köket då jag övertalade dem om att laga lite mat så att vi kunde visa i filmen att maten var hemlagad. De tvekade inte en sekund – sonen fick skära julskinka och göra rotmos, Olympia (en av de nya ägarna – such a badass name!) gjorde muffinssmet och skar upp chokladrutor och Ante (den andra ägaren) lade upp en tallrik med ugnsgratinerade paprikor, sallad och tomatsås. Och vi skämtade och hade så trevligt – jag kände mig till och med så bekväm att jag vågade ta upp en diskussion med deras son då han nämnde ”Windows Movie Maker”.
Jag är så himla tacksam över att jag fick chansen att träffa dom fantastiska människorna! Och jag är så tacksam över hur alla tre på Videoguiden tar hand om mig på bästa möjliga sätt. Hjälper mig att bära utrustningen trots feber, kollar hela tiden hur jag känner inför olika saker och talar om hur viktigt det är att jag inte känner mig stressad eller pressad.
Och jag kan inte nämna Videoguiden helt utan att nämna hur tacksam jag är för Lollo (för annat också såklart!) men just nu specifikt för att det var hon som tipsade mig om det här jobbet, det var hon som gav mig Mattias visitkort. För det är jag skyldig något stort. Eller mycket smått.
Nu när vi ändå är så himla blödiga kan jag också passa på att tala om hur tacksam jag är över min familj och alla mina vänner. Alla som står ut med mig och hur jag håller på. Jag är förvånad över att inte fler personer bara tar tag i mig, skakar mig och vrålar ”Kan du bara sluta någon gång? Jesus christ!”
Jag är också lite tacksam över alla som läser det här. Att ni orkar. Bless you.
Så. För att avsluta detta blödiga och sliskiga inlägg vill jag säga: Jag vill att folk ska veta hur mycket jag uppskattar dem, även om jag är dålig på att tala om det.
Nu ska vi sova allesamman!
Perfect lullaby over here!
Whaa..? I actually linked you via Spotify? I just blew my own mind.
