nennes scrapbook

Uglies

”A world where everyone’s ugly. And then they’re not.”

Uglies är första boken i en trilogi av fyra (resten av serien innehåller Pretties, Specials och Extras). Boken utspelar sig i framtiden, en framtid då alla är fula, och sedan är alla vackra.
Jag ska försöka mig på att sammanfatta handligen lite kort, så basically, i framtiden ses alla som ”uglies” tills de fyller 16, och då blir ”pretties”. Det är inte nånting som händer över natten då de fyller 16, nej, att bli en ”pretty” sker genom en ordentlig och omfattande plastikoperation. Då kan de ändra allt, flytta ögonen längre ifrån varandra, ändra färg på dem, och i stort sett forma om hela utseendet genom att slipa och böja skelettet med hjälp av ett speciellt ämne som, för en stund, gör skelettet mjukt som modellera och lätt att jobba med. Man kan själv få bestämma och prova hur man vill se ut genom ett datorprogram – ungefär som The Sims.
Uglies handlar om Tally Youngblood vars kompisar fyller år innan henne, får sina operationer före henne och därmed flyttar till New Pretty Town före henne, medan hon i några månader blir ensam kvar i Uglyville. Under de månaderna träffar hon en tjej, Shay (det är hennes namn, inte ett dåligt försök av mig att stava ”tjej” på ett tufft sätt), och såhär säger baksidan av boken:

”But Tally’s new friend Shay isn’t sure she wants to become a pretty. When Shay runs away, Tally learns about a whole new side of the pretty world – and it isn’t very pretty. The authorities offer Tally a choice: find her friend and turn her in, or never turn pretty at all…”

Den mening som verkligen fick mig att fastna för historien var, konstigt nog, ”Tally took off her interface ring and said, ”Good night.” ”Sweet dreams, Tally” said the room.” vilket jag tycker är ett perfekt exempel på vad jag gillar med boken – Den utspelar sig i framtiden, vilket såklart innebär att det finns en hel massa teknologi som vi, i nutiden, varken känner till eller kan föreställa oss – Men boken berättar om alla finesser i framtidens samhälle på ett sätt som om de alltid funnits där. Det är liksom ”Och sen tog de sin hoverboard och stack iväg, eftersom båda hade magnetarmband behövde de inte oroa sig för att ramla av”. I den meningen har man både fått in att det finns hoverboards och att man med hjälp av magnetarmband kan undvika att ramla av, utan att förlöjliga det till något som ”OCHWOWVIHARHOVERBOARDSIFRAMTIDENOCHVÅRACOOLAASGRYMMAARMBANDRÄ-
DDAROSSOMVIRAMLAR” – Does this make sense?
Historien påminner mig ganska mycket om Hunger Games. Båda böckerna bygger liksom på ett uppbyggt system, av högt uppsatta makthavare, som alla verkar acceptera – för att det alltid har varit så. Men såklart måste systemet förstöras, i Hunger Games i form av Katniss Everdeen och i Uglies i form av Tally Youngblood. Inget av det här makes såklart sense om du inte läst Hunger Games. Så nu släpper vi den biten.
Boken är ganska annorlunda skriven, vilket gör att det tar ett antal kapitel innan man verkligen hänger med och sätter sig in i historien. När jag säger att den är annorlunda skriven menar jag på det sätt att boken är uppbyggd på en massa korta kapitel, som inte alls behöver följa varandra helt i händelserna. Ett kapitel handlar om en sak, och nästa kapitel utspelar sig veckor senare, vilket i början kan vara lite förvirrande. Vissa gånger kändes det till och med som att kapitlet tog slut precis när det började hända någonting.
Det är en väldigt spännande tanke – och en inte helt otänkbar framtid, med tanke på det moderna samhällets relation till kroppsbild, skönhetsideal och plastikoperationer.
Jag rekommenderar den starkt! Och jag ska definitivt läsa de andra böckerna i serien, så fort jag läst de böcker som står före i kön (Extremely Loud and Incredibly Close, The Maze Runner, Bossypants, och The Curious Incident of the Dog in the Night-Time)