nennes scrapbook

Never a real job

Nu har jag jobbat med castingen i en vecka (Om man räknar på mitt sätt, från måndag till måndag). Och nog är det safe to say att jag inte strävar efter att ha ett ”vanligt” jobb ever.
Hela fredagen spenderade vi i aulan på Västermalm (imorgon är vi på Skvadern mellan 11.00 och 15.00, på onsdag på Åkersvik mellan 10.00 och 15.00, och på fredag i Timrå mellan 09.00 och 16.00) för att fortsätta leta de perfekta ungdomarna, haha. Även där hade rektorn missat att gå ut med informationen – Men det var en tapper tjej som ensam stod och väntade utanför aulan då vi kom, Julia, och hon hade inte några lektioner alls den dagen – så vi adopterade henne som extra-assistent resten av dagen. Trevligt med en tjej på sin sida då jag påstod att det var kallt, och att det var svårt att vara tjej, och Måns svarade emot med att ”tjejer klagar så mycket”.
I slutändan var det absolut ingen brist på folk – Vi fick gå till personalrummet och be alla lärare att tala om för sina elever att vi fanns i aulan, och av alla som kom vågar jag i alla fall påstå att det fanns en hel del duktiga tjejer och killar!
Emellan klickarna av folk som kom sysselsatte jag mig med att få en smärre chock då Måns satte sig vid flygeln som stod på scenen och helt oprovocerat började spela som han aldrig gjort annat. Very impressed.

Idag har också varit en händelserik dag, och jag kan inte låta bli att känna att min personlighet är lite kluven just nu. Jag började dagen med att sortera alla från Västermalm i mappar och ladda upp dem på servern för regissören att kolla igenom, och sedan var jag helt plötsligt kund i en frisersalong då vi skulle provspela en eventuell mamma, sedan bytte jag raskt till att bli utskälld av min simtränare och sedan igen för att vara småkär i Daniel. Det är så himla roligt att få chansen att träffa alla de här människorna – Och så duktiga skådespelare! När jag blev utskälld av ”min simtränare” hade jag svårt att inte bryta ihop – Det var så absurt! En man som jag, bara sekunder tidigare, haft en jättetrevlig konversation med stod och skällde på mig för att jag inte gjorde mitt bästa. Jag simmar inte ens, men en del av mig kände att jag kanske borde kämpa lite hårdare. Helt skum känsla.
Vi hade även ett kort moment av smärre panik då vi insåg att vi hittills blandat ihop karaktärerna Daniel och Markus ganska rejält – Så nu blir det till att läsa igenom manus en gång till! Man kan ju inte casta folk om man inte kan manus utan och innan, ju!

Currently my favorite joke. På toan på Film i Västernorrland.
”Password secured! Will not function without password!”

På allt detta han jag också med riskutbildningen för körkortet idag! Jag hade med mig Syster och hennes kompis Elias som sällskap, så det var mycket trevligt. Jag råkade komma in på körskolan mitt i ett samtal mellan de som jobbade där – Ett samtal om hur de hör klackar i stentrappen utanför dörren som är reglad på kvällarna, hur det känns som att någon bevakar en, och hur allt hår på kroppen reser sig då man står på ett visst ställe i källaren på vissa tider. Så det verkar ju trevligt om det spökar på min körskola. (NÅÅH. Varför skrev jag om det här nu?! Jag måste ju ner i mörkret och värma mitt te. Fan.)
Sedan jag kom hem från körskolan fram till nu har jag sysslat med att baka muffins till mina arbetskamrater till i morgon, sådär på alla hjärtans dag! Jag provade något nytt (inte med smeten såklart, den är perfekt så där är det bättre att safea – hallon, blåbär och vit choklad) genom att göra lite frosting med citron på toppen! Och så fick varje muffin en härlig alla hjärtansdag-feeling genom att jag tryckte dit röda gelégodisar i form av läppar.

(Wow. Det är stor skillnad att ta bilder med mobilen eller kameran)