nennes scrapbook

And we’re back!

Guess what jag have been up to under tiden den här sidan har legat nere? Fucking teoriprovet för att få körkort! Jag tycker själv att jag har gjort ett ganska bra jobb av att fånga ”tomheten” jag kände både före och efter provet i bilden här uppe. En glad tomhet efter att provet var klart, but a tomhet nonetheless.
Hela morgonen och ända in på Trafikverket lyssnade jag på Enya i desperata försök att locka fram det lilla som kanske fanns kvar av mitt inre lugn. That did not work like I wanted it to. At all. Full panikångest, plus att jag var 99% säker på att jag antingen skulle kräkas, eller möjligtvis helt enkelt bajsa på mig.
Inte blev det bättre när vi kom in i salen där vi skulle skriva provet och det första vi skulle göra var att logga in med vårt personnummer. Vem tror du helt plötsligt inte kunde komma ihåg när hon var född, och blev tvungen att skriva om sitt eget födelsedatum tre gånger? This girl!
Väl inloggad sa datorn såhär till mig: ”Du har 50 minuter på dig att avsluta provet, har du inte avslutat det efter 50 minuter kommer det att avslutas automatiskt” 50 minuter, tänkte jag, det är ju en eeeeeeevigheet! Hah. Nope. Not even close.
Jag ska vara helt ärlig och säga att det mesta som försiggick i min hjärna under de första sju frågorna var ”Om jag går ut och kräks nu, betyder det att jag måste göra om provet då?”
Det är ju så fiffigt gjort att man kan markera de frågor man är osäker på, och sedan få en översikt över alla frågorna så att man enkelt kan hitta igen de man markerat. När jag svarat på de 70 frågor varav vilka jag ska ha minst 52 rätt (fem av frågorna ger inga poäng alls) hade jag ungefär 21 minuter kvar av min tid. ”Det är lugnt!” tänkte jag och klickade på överblicken för att gå igenom de frågor jag markerat som osäkra. 30 stycken var det. Jag hade markerat freaking 30 frågor! Då började jag i smått panik att gå igenom dom för att se vilka jag egentligen var ganska säker på, med lite sunt förnuft och eftertanke. Jag insåg ganska snabbt att för att jag skulle vara säker på att jag blev godkänd så skulle jag behöva få ner mina 30 markerade frågor till åtminstone 13 (så många fel man kan ha som mest för att fortfarande bli godkänd). Jag klickade mig hejvilt fram och tillbaka mellan frågorna medan tiden tickade närmare och närmare slutet. ”Nu är det 10 minuter kvar av provet!” sa en liten textruta, då hade jag fortfarande 23 frågor markerade. Klickade fram och tillbaka fortare än jag någonsin gjort – och då ska du veta att jag har klickat en del i mina dagar. Precis när jag avmarkerar fråga 16 fryser skärmen till. Det lilla strecket som räknat ner tiden är rött. I lika röda bokstäver står det ”0 min”. Nu finns det bara en enda knapp som går att trycka på. På den står det ”Avsluta provet och se resultat”. Och den knappen sitter jag och stirrar på i säkert tre minuter innan jag ens rör mig. När jag sedan, efter många om och men, till slut trycker på knappen kommer en liten ruta upp ”Det tar några sekunder innan resultatet visas”. Åh helvete. De längsta två sekunder jag varit med om någonsin. Jag hör att skrivaren börjar skriva ut mitt papper innan siffrorna kommit fram på skärmen. Hon som sitter och kontrollerar oss får veta mitt resultat innan mig. Sidan laddar i vad som känns som en evighet. Sedan står det plötsligt där. Överst en grön text: ”Godkänd”, längst ner ”Kravgräns: 52, Ditt resultat: 61”. FUCKING YES. Så fick jag ett papper, tog mina grejer och gick där i från. And that was it.
För att fira gjorde Mamma en rulltårta till mig. Jag älskar rulltårta. Ett exakt citat av Mamma: ”Du är den enda som skulle säga att du älskar rulltårta”