Sundsvall sett från Södra Berget genom linsen på en dålig mobilkamera.

Du kommer säkert ihåg tävlingen som jag och Lollo var med i för att vinna 15.000 kronor till vår film (om inte kan du bara scrolla ner en bit så kommer du till det inlägget – hur fiffigt som helst!) Tävlingen avgjordes natten mellan tionde och elfte september. Efter skolan tisdag den tionde satte jag mig i bilen och körde upp till Sundsvall där jag och Lollo blivit bjudna på Eldsjälsträff tillsammans med en massa andra människor som också hade projekt stöttade av Skandias Idéer för Livet. Vi kom dit cirka 15.10 på onsdagen. Sena så klart. Alla andra var där 15.00. Det gäller att börja starkt! Sedan var det fullspäckat schema fram till 23.00! Vi hade workshops och fick ”medieträning” (ska vi kalla det så?) med en kille som helt uppenbart var barnbarn till Hajk-mannen. Eller så kom dom bara från samma ställe. Tomato, tomato (AAH. Har du någonsin upptäckt att det uttrycket inte fungerar i text? FUCK.) To-mäj-to, to-mah-to? Nope. Hursomhelst fick vi lite bra saker att tänka på när man ska berätta om sitt projekt för till exempel journalister. Vi fick lyssna på Stigge som på riktigt var hur jefla rolig som helst.
Vi fick höra alla andra personer berätta om sina projekt och vad de sysslade med. Det var nästan bäst av allt, fyfan vad fina människor det finns! Finns det något bättre än att få lyssna på engagerade människor prata om något som de verkligen brinner för? (OBS! Retorisk fråga)
När vi worshoppat klart för dagen bjöd Skandia på middag i Galaxen på Södra Berget – Samma stora ställe där vi hade studentbalen, allihopa! – Tillsammans med alla som faktiskt jobbade på Skandia. Vi eldsjälar hade egna bord, lite kändes det dock som att vi crashade deras personalfest. Maten hade Leif Mannerström lagat, och det är viktigt för han är tydligen känd eller nåt sånt. Han presenterade själv alla maträtter i videoform vilket var väldigt sött.

Här är en fruktansvärd mobilbild som inte alls gör den goda maten rättvisa.

När vi blev frågade om vi ville ha vitt vin till förrätten svarade Lollo det gulligaste man möjligen kan svara på den frågan ”Får man tacka nej?” Det fick man. Så vi tackade nej. Kort därefter blev det känt att det var kockens egen vinserie som han officiellt hade premiär för under middagen. Då ångrade vi oss lite. Nog för att vin är skitäckligt, men en världspremiär är ju en världspremiär!

Vi drack Fanta istället. ‘Cause we’re grown ups like that!

Mellan rätterna var en trevlig komiker från Skåne på scenen, och ett par trollkarlar (är det den korrekta benämningen? Magiker? Illusionister? Det känns som att jag kommer längre och längre ifrån det rätta alternativet) gick omkring bland borden och illusionerade för alla.
Mot slutet klev chefen för Idéer för Livet (om jag inte är helt ute och cyklar) upp på scenen och sa i mikrofonen ”Vi har en tävling som heter Stötta en Idé och den avgjordes inatt. Och det råkar vara så att vi har vinnarna av den tävlingen här ikväll – Så jag tänkte inte prata mer, utan låta dem presentera sig själva!” Detta säg följdes på en gång av skräckslagna blickar mellan mig och Lollo ”WHat?! Vad ska vi säga?!” Sedan efter ett par millisekunder gick vårt tävlingsbidrag igång på storbildsskärmarna – Alltså filmen på en minut där vi (eller ja, Lollo) berättar om projektet. Då andades vi ut igen.

Sedan fick vi komma upp på scenen och ta emot diplom – OCH stående ovationer från hela Skandia! (Ja, alltså alla som var där just då) Ännu en gång i chocktillstånd visste vi inte vad vi skulle göra. Vi bara tittade på varandra med blickar som sa ”Vad är det som händer? Alla står upp!” Det var en så konstig känsla. Det var svårt att hålla sig från att säga högt ”Det är bara vi! Sätt er ner för fan!” Som tur var räddade Birgitta, som sprang omkring med kameran nedanför scenen, oss genom att visk-skrika ”Buga! Buga!” Så vi bugade.

Skandia står upp!

Och vi bugade!

Vi fick varsin kram av VD:n och sedan gick vi och satte oss vid vårt bord igen. Resten av kvällen bestod av välkända, okända och sisådär-kända människor som grattade oss, talade om för oss hur viktigt det vi gör är, och framförallt sa de en massa fina saker till Lollo. Sedan finns ju den där detaljen om att fröken klantarsel gjorde sönder sitt diplom ganska på en gång vi klev av scenen. Jag ställde en stol på det, och satte mig på stolen. Glaskross överallt, vilket väckte en fråga – Innebär det otur att krossa glas på det sättet? För om det gör det så bådar det ju mindre gott för framtiden.

Här är vi! Stolta med diplom – dock bara Lollos diplom. Mitt var för trasigt för att få vara med.

Jag vet inte hur mycket du vet angående detta. Jag vet inte om jag egentligen har sagt något om det här… So here it goes! Jag har världens bästa kompis. Denna bästaste kompis är also known as Lollo, och sedan februari i år har hon inte bara haft livet att ta itu med – Hon har även slagits mot en av de mest skrämmande sjukdomar en människa hör talas om under sin livstid, och hon har gjort det på det mest modiga sätt du någonsin kan föreställa dig. Cancer är en sjukdom som alla känner någon som känner någon som blivit drabbad. Men det är svårt att föreställa sig att ta bort en mellanhand, och helt plötsligt ha cancern på ett helt nytt avstånd. Alldeles för nära.
Lollo är den tuffaste människa jag vet. På alla sätt. And i fokkin luv her. Och hon har sparkat cancern i ansiktet så jävla hårt, precis på det sätt som bara hon kan.

Click here to view the embedded video.

Så naturligtvis, being us, bestämde vi oss för att göra en film om cancer. Mer specifikt om Lollo och hennes tankar under perioden som varit, och fortfarande pågår. Det här är det största projekt vi gjort. Någonsin. Och vi satsar verkligen på att den här filmen ska bli så perfekt som det bara är möjligt. Kanske mer. Men fan inte mindre.
Till vår hjälp har vi Idéer för livet – genom dom fick vi ett startkapital, men hur mycket vi än vill och hur litet team vi än är så kommer vi inte ifrån det faktum att det kostar pengar att göra film. Vi vill inte bara göra en så professionell film som möjligt – Vi vill sprida den, visa den för andra! Och det kostar pengar.
Därför behöver vi din hjälp! Just nu pågår en tävling där vi tävlar, mot åtta andra projekt, om 15.000 kronor. Utan att säga så mycket om det så kan jag tala om att dom femtontusen kronorna skulle göra en sjukt stor skillnad för oss och vår tajta budget. Så om du kunde rösta på oss, och be alla dina vänner rösta på oss så skulle vi vara så sjukt jävla evigt tackasamma så det är inte klokt!

Hjälp oss såhär (instruktioner stulna rakt av från Lollo, eftersom jag inte vet hur man Facebookar):
- Var inloggad på Facebook (om du inte har Facebook – skaffa en så att du kan rösta!)
- Klicka HÄR – då kommer du till röstningssidan!
(Det kan hända att du behöver gilla Idéer för Livet – klicka då på gilla/like)
- Leta fram bidrag nr 6. Fantasi – om att vara ung med cancer och klicka på Stötta!
- Sprid gärna vidare till andra i din bekantskap och be dem rösta!
- Mottag min eviga tacksamhet och kärlek

Om du kunde ta några sekunder från din dag för att rösta på oss skulle det göra mig överlycklig. Och senare kanske vi kan ge dig tillbaka dina sekunder i form av minuter i form av vår film, KTHNXBYE!