Vuxenpoäng
Igår tog jag ut min gamla väckarklocka från den lilla vrån längst in i min klädkammare där allt jag inte använder, men som någon gång, kanske, möjligtvis skulle kunna komma till användning ligger i en hög.
Ja, en väckarklocka, och en riktig sådan. Ingen klockradio, ingen digital klocka, ingen sån hittepå-klocka. En riktig klocka med visare, och en liten, liten ratt för att ställa tiden då den ska gå ”BEEP BEEP”. Helt analog. Himmelsblå.
Hela jag mös av stolthet, och jag skröt över min analoga väcningsapparatur. Tills jag fick berättat för mig att en riktig väckarklocka inte ger några vuxenpoäng.
Detta gjorde mig naturligtvis väldigt upprörd, tills i morse när jag upptäckte att min fina klocka nu helt plötsligt anser sig vara överlägsen mig. Den lever i förvirrelsen att den själv skulle ha rätten till att ringa när helst den vill.
Jag har fått lov att gå tillbaka till mitt vanliga alarm på mobilen. Ingen kan säga att jag inte försökte. Ingen. Och nog njuter jag av att vakna till Flying Circus introt alltid.
Officiellt har jag nu uppgraderat, detta är vuxenpoängsförsök 2.0. Jag satte nyss fast en reflex i min svarta yllejacka. Hur många vuxenpoäng är det? 15,2? Hur räknar man ens vuxenpoäng?
Nu ska jag se lördagens SNL och äta banan medan jag väntar på att tvätten ska bli klar. (TVÄTT, hur många vuxenpoäng?) Med Joseph Gordon-Levitt som host skulle det kunna vara i klass med Justin Timberlake avsnitten. Jag har redan luskat ut att det vankas Digital Short-låt. Top 5 in an hour!
