Midsommar
Så. Det råkar vara så att jag hade den bästa midsommaraftonen på ett år i förrgår. Och nu tänker jag utförligt beskriva vad vi gjorde. Mest för att jag vill kunna gå tillbaka och minnas senare. Feel free to hoppa över detta inlägg.
Ungefär klockan tre någon gång mötte vi folket på ”den lilla gräsmattan bakom det gula huset”. Där var det traditionella midsommarfirandet i full gång. Med midsommarstång, små grodor och en trubadur med gitarr. De flesta var redan där. Lotta, William, Erika, Jonas, Mats, Peter, Richard, Marie och Hannah-Louise. Och så jag, Emma och Mamma.
Min linslus till syster i motljus
Lotta fotade allt som hände för att sedan kunna ge bilderna till Marie då hon ska till Nya Zeeland i ett halvår och vill visa hur vi firar midsommar här i Sverige.
Efter ett antal ”Å en flög han hit, å en flög han dit” toppat med den klassiska Raketen var dansen runt midsommarstången slut och det var dags för godisutdelning till alla barnen. Det visade sig att en hel del folk i vår lilla samling var sugna på godis. Vi skickade Hannah-Louise som löpare, efter en diskussion om vem som såg yngst ut. Folk försökte argumentera sig till att jag såg yngst ut i min byxdress och med en rosett i håret. Icke. Hannah kom stolt tillbaka med en påse godis och kommentaren ”Idag får alla barn godis!”
När alla små barn nu var höga på socker började man att sälja lotter till barnlotteriet. Det är precis vad det låter som. Nej, förresten, det är det inte alls. Det är ett lotteri där de lottar ut leksaker till barnen. Inte ett lotteri där de lottar ut själva barnen. Och varför skulle Hannah-Louise stanna vid godiset? Hon fick ett par lotter av Peter. Och vann. Ett litet strandspel. Prislappen var kvar.
Och det var här, precis efter barnlotteriet, som jag fick uppleva en av de märkligaste situationer jag vart med om. Vuxenlotteriet. Där man lottade ut sprit. Lotta som firar midsommar där varje år förberedde oss till och med ”Det här kommer att vara det sjukaste ni har sett på länge! Det är helt galet!”. Och mycket riktigt. Så fort Mats började sälja lotterna flockades alla runt honom. Alla. Folk köpte lotter för hundratals kronor. De hade 15-30 lotter var. De stod runt honom och viftade med hundralappar. Det var helt absurt. De köpte lotter för minst 200 kr var, för att få en chans att vinna bland annat ett vin för 79 kr. Vuxna är märkliga varelser.
När allt hade lugnat ner sig tog vi oss runt berget, till Jonas och Erikas stuga, för att invänta solen, som enligt Lotta skulle dyka upp prick klockan sex.
Väl i stugan skulle vi prompt spela ”Bluff” med tärningar. För det hade de lärt sig från Pirates of the Carribean-filmen. Ett helt värdelöst spel, men de verkade vara helt besatta av det.
Klockan sex var det mycket riktigt sol och det blev dags att bära upp utemöblerna på altanen för att duka långbord. Peter, Richard och Benny fick stå för grillningen.
Benny grillar
Folket är med när Benny och Richard grillar
Mamma och Lotta
Jag jublade inom mig när det stod klart att vi inte skulle äta sill, eller annan traditionell midsommarmat. För oss blev det grillad kyckling och fläskfilé, halloumiost med bacon och ugnsbakad potatis. Nom nom nom.
Grillmiddag vid långbord
Erika och William i motljus
Efter middagen var det dags för mitt premiärbesök på deras nya toa. Det var en upplevelse. Jag fick en snabbkurs innan. Kort sammanfattning: I en kartong bakom toaletten fanns vad som såg ut som gigantiska kaffefilter. Ett sådant skulle man ta och placera på metallställningen som fanns inuti toa-lådan. Sedan skulle man kissa ner i nämnda kaffefilter. När man var klar fick man lägga igen locket och trycka på en knapp som gjorde att kaffefiltret åkte ivåg. Öppna locket då skulle man inte göra. Men jag kunde inte låta bli. Såklart. Jag ångrar lite att jag öppnade, för där nere var öppen eld, och mitt kiss-kaffefilter eldades upp i en himla fart!
Bevis på att toaletten existerar!
När det äventyret var över bestämde vi oss för att spela Riddarspelet, vilket ungefär är resultatet av någon som försökt spicea upp good ol’ fashioned Kubb. Jag träffade kungen och gjorde så att mitt lag fick börja om från början. Därför lämnar vi nu det här ämnet.
Hannah-Louise på bryggan
Här tog min kamera slut på batteri så resten av inlägget mixar vi in lite blandade bilder från dagen. Vi hoppar direkt till tiden efter vi sett Jerry Springer (scarred for life), och skulle skjuta med luftgevär. Det var tydligen en ny investering från Nilssons och Eliassons. Skjuta prick på tomma ölburkar uppställda på en hög med stockar var det som gällde. Riktigt old school. Det var vid detta tillfälle vi fick nöjet (?) att höra den fantastiska (?) historien om hur Peter, med luftgeväret, skjutit ihjäl en mås tidigare på dagen. Han hade siktat och träffat. Sedan hämtade han den och bar runt på den för att visa alla hur vacker den var. Han beskrev det själv som att han ”Dödade en levande organism för att vi skulle få se exakt hur vacker den var på nära håll”. Sedan ryckte han loss fjädrar som han satte lite överallt. Bland annat i Mejlas halsband. Det är bara Peter som skulle göra något sådant. Bara Peter.
Mejla
Fiffi
Mejla jagar fåglarna Peter sköt efter
Historien fortsätter och blir ännu värre när Peter tittar på Hannah-Louise och säger ”Kommer du ihåg alla småfåglar som legat döda på vår tomt?”. Hannah stirrade på honom med stora ögon och klämde fram ”Sköt du dom?!” Peter bara flinade. Det största, mest onda, flin jag sett.
När ölburkarna blivit nerskjutna och uppställda ett tiotal gånger kom William ut igen för att berätta att ”Blair Witch Project” gick på TV4 Film. Eftersom att det bara var Jonas och Erika som sett den innan bestämde vi att vi skulle se den. Besvikelse. Det enda som gör det värt att jag sett den är att jag till 100% kan njuta av ironin i detta YouTube-klipp.
Folket tittar på TV
Efter filmen tyckte William och Jonas att det var dags för lite Xbox. Grand Theft Auto, mer exakt. Sjukaste spelet jag sett. Erika: ”Kan man klara det här spelet utan att döda en enda människa?” Jonas: ”Alltså… *paus*… Nej.”
Vi hade tidigare bestämt oss för att vi skulle ut på klipporna för att se soluppgången. Så när klockan närmade sig tolv behövde vi något att göra för att fördriva tiden. Pirates of the Carribean blev det. Så vi skulle få se tärnings-bluff-spelet in action. Det slutade med att filmen var på, men inte ljudet. Och vi satt samlade runt Erikas laptop och kollade på roliga videos på YouTube. Marie och Peter kom in för att berätta att de skulle med och titta på soluppgången. Mamma och Lotta kom in för att berätta att de skulle gå och lägga sig.
Ungefär klockan två bestämde vi oss för att vi skulle packa oss iväg till klipporna för att inte missa soluppgången. Då hade både Peter och Marie somnat ifrån oss.
För att komma till klipporna var vi tvungna att ta oss genom skogen, upp och över ett ”berg”. Vi hade en och en annan underbar vurpa på vägen. Erika ramlade ner i ett hål och Hannah fick panik och skulle hjälpa henne upp. Men Erika bara höll upp påsen hon hade i handen med orden ”Rädda. Spriten”. Jonas gjorde en riktig, klassisk bananskalsvurpa på mossan, och sedan blev vi attackerade av en stock.
Väl på klipporna gjorde vi upp en eld (Ah, allemansrätt!) och satte oss för att invänta solen. Vi hade stora problem med flaskan med tändvätska. Eller rättare sagt med barnsäkerhetsspärren på flaskan med tändvätska. William hade tagit med sig luftgeväret och satte sig för att vänta på måsar som han kunde skjuta. Han försökte även övertala mig att skjuta efter ett par änder. Jag stod emot.
En stund senare gick solen upp. Men det var molnigt så man såg inte så mycket. Vi drog oss tillbaka mot stugan.
I vardagsrummet finns en bäddsoffa som det var tänkt att jag och Emma skulle sova i. Sedan skulle resterande folk sova på madrasser på golvet. Jonas och jag gjorde vårt bästa för att försöka förstå oss på hur soffan fungerade. Det slutade med en gigantisk smäll och beslutet att vi bara skulle lägga lakanen direkt på dynorna och sova skavfötters. Sagt och gjort. När vi var klara började klockan närma sig fyra så vi slog på TVn.
På TVn var det UFC – Ultimate Fighting Championship. Also known as det absolut blodigaste jag någonsin sett. Omkring kvart över fem var det över och vi bestämde oss för att sova.
Klockan elva morgonen därpå vaknade jag. Då var jag ensam vaken. Jag låg ett tag och lyssnade på hur tungt alla andades. Sedan gick jag ut i solen och satt med Lotta och Mamma ett tag. När jag kom in igen bjöd Erika på frukost. American style blueberry pancakes med grädde. Vilket hon lärt sig undet sin USA-resa.
Det var underbart gott, och får avsluta denna (alldeles för långa) berättelse.
