Gatufesten 9/7* – Johnossi, Teddybears, Hoffmaestro & Maskinen
*Correct me if I’m wrong
Gatufestens Lördag var utan tvekan en av de bästa Gatufest-dagarna någonsin för min del. Inte minst på grund av att folket från Kiruna beslutade sig för att komma, vilket betydde att jag hade folk att gå med som inte ville in i Daltonstältet. Yay.
Vi började med ca. 20 minuters inlyssning på Johnossi och Teddybears för Kirunafolket (Varför envisas jag med att kalla dem för Kirunafolket? Marcus och Jonas. Sådär) – så att dom kunde hänga på när jag tvingade dem att se de artister jag ville se.
Fortsatte sedan med att komma alldeles för sent till Johnossi. Likamed att stå långt från scenen. De var minst lika bra som förväntat! Och förväntningarna var väldigt höga. Musiken är helt klart gjord för att spelas live!
Fick även en chans att spana in den grymt snygga scenen som Kim W Andersson gjort – Ace! T-shirts med hans illustrationer såldes också – Nomnom!
När Johnossi spelat klart såg vi till att stanna kvar – Så att vi kunde stå längst fram när Teddybears spelade. Marcus – den förvirrade Kirunapojken – hade ett äventyr helt på egen hand i stora Sundsvall då han letade efter öronproppar.
Vi lyckades hålla våra platser hela Teddybears spelning – trots att vi blev trampade på fötterna, armbågade i höfterna, skallade på axlarna och knuffade i staketet. Det var SÅ bra! Helt klart bästa artisten på hela Gatufesten – Suck it Hoffmaestro-fans!
Fick senare höra av Marcus att det bästa på hela kvällen var mitt ansiktsuttryck när jag insåg att dom faktiskt hade björnhuvudena på sig – Jag var *såhär* excited!
När Teddybears spelat klart drog vi oss bort till Stora Scenen för att se det som var kvar av Hoffmaestro & Chraa. Även där var det ett jefla drag! Men någonting hände – precis bredvid mig – som för all evig framtid kommer att vara mitt starkaste minne av Hoffmaestro. Wanna hear it? Okej. Så, folket på scenen ville helt enkelt att hela publiken skulle röra sig från vänster till höger, och till vänster igen – På kommando. Uppmaningen lydde ordagrannt ”Alla måste vara med – Annars kommer ni att bli ihjältrampade!”. Så hela publiken rör sig åt höger och har precis stannat för att dra tillbaka åt vänster – Då hör jag ett vrål. Ett avgrundsvrål. Precis bredvid mig. Jag ser efter vad som har hänt. Får syn på två tjejer. Båda stirrar på backen. Stirrar. Den ena bara gapar. Den andra är hon som gett ifrån sig avgrundsvrålet – Hon vrålar fortfarande. Jag följer deras blickar ner mot backen och får syn på vad det är som stirrar på. DET. Det som till en början bara ser ut att vara en tjej som klivit på en annan tjejs fot med sina klackskor. Jag tittar närmre. ”Men vad är det för nåt som rinner överallt? Nåt rött? Det är överallt. Tillochmed på deras ben ju.. SHITBALLS”. Blod. Överallt. Det visar sig att tjejen som bara gapade har klivit på tjejen med avgrundsvrålets fot, men inte stannat där. Hennes stilettklack har gått IN I foten på den andra tjejen. Rakt igenom foten. Fortfarande blod överallt.
Innan någon hinner reagera har en kille redan kommit fram och slitit ut klacken ur tjejens fot – med ännu ett avgrundsvrål till följd. Trauma.
Här bestämde vi oss för att det var dags för mat. Friterade… nåt med ris.
Därefter hade vi en mindre debatt angående vad vi skulle se sen. Accept eller Maskinen. Det blev Maskinen och Style of Eye.
Faktiskt väldigt bra. Förmodligen mest drag där – Av alla artister på Gatufesten, på hela veckan. Tillochmed värre än Ständut Blakk.
Däremot måste jag säga att jag var aningen kluven till det faktum att de sjöng låten, som de så passande valt att döpa till, ”Alla Som Inte Dansar Är Våldtäktsmän” – I tältet där en tjej blivit våldtagen ett par dagar tidigare. Bara en tanke.
Det var min Gatufest. You’re welcome!
