nennes scrapbook

Och allt detta gjorde jag med ett våldtäktshål i byxorna

Igår var min Moster och Morbrors 100 års-fest. Jag snålskjutsade dit med mina kusiner – Och åt gratismiddag. Jag har än en gång dokumenterat allt med min dåliga mobilkamera. Allt från den goda maten och efterrätten till vad jag och Elin tog oss till efteråt.
Eftersom att Anna skulle byta fest vid klockan 20.00 skjutsade vi ut henne till Lillhällom. Jag säger att ‘Vi’ skjutsade ut henne. Men det var ju såklart Elin som körde. Jag vara bara med som en.. comic relief? Eller inte?
Hursomhelst skjutsade vi ut henne dit och åkte sedan till minigolfbanan. När vi klev ur bilen upptäckte vi att Anna hade glömt sin mobil. Eftersom att vi skulle hämta henne sen fanns det inte mycket annat att göra än att åka tillbaka med hennes mobil. Så vi gjorde det. Och åkte tillbaka till minigolfbanan. Precis då vi kommit fram till det lilla huset för att betala stänger dom luckorna. Ingen minigolf för oss.
Då bestämde vi oss för att åka och köpa glass istället. Väl påväg till glassen kom vi på den briljanta idén att köpa glass och sen åka upp på Norra och äta den – Samtidigt som vi då kunde lyssna lite på Roxette som spelade nere på IP. Vi ringde Pappa för att kolla när det började, och det visade sig att det var en timme kvar.
Så jag tog reda på vart min syster befann sig – Och så åkte vi förbi där och snokade ett tag. (Äkta storasyster)
När vi var klara med det bestämde vi oss för att det var dags att åka på Preem och köpa glass. Exakt 21.57 parkerade vi utanför Preem. 22.00 stängde dom. ”Skynda in! Välj en glass! Fort!”
När vi hade vår glass for vi upp på Norra. Jeflar i min låda vad mycket folk det var däruppe! Vi satt där ett tag, åt vår glass, sen drog vi vidare på nya äventyr.
Vi satt oss i bilen och bestämde oss för att det nog var ett bra tillfälle att hyra film. Raka vägen ner mot stan och Hemmakväll. Det var här, precis när vi körde förbi Rummet på Köpmangatan som jag fick bevittna den första osäkra punkten Elin hade om att köra bil. Fickparkering. Så vi kör alldeles utanför Rummet, Elin frågar mig lugnt ”Finns det någon plats där framme vid dörren?” och jag svarar tillbaka – Lika lugnt ”Ja. Men det är mellan två bilar, så i sånt fall måste du parkera där emellan”. Varpå Elin fullkomligen vrålar ”DETKANJAGINTE!”, slänger sig på blinkersen och svänger. Allt detta inom ett lopp av tre sekunder.
När vi väl hittat en parkering som inte ligger mellan två andra bilar, gått fram till Hemmakväll och precis ska in genom dörren inser vi att klockan är 22.54. Vi båda läser öppettiderna och inser att vi har sex minuter på oss att välja film innan dom stänger. ”Skynda in! Välj en film! Fort!”
Vi kommer in som ett par yra höns och springer mellan hyllorna. Elin blir tokig på att jag sett alla filmer redan. Hon tar upp The Ugly Truth:
- Har du sett den här?
- Ja.
- Många gånger?
- Nej. Bara en gång..
- Kan vi inte se den då?
- Jo, visst!
Överlycklig över att vi bestämt oss för en film tar Elin ner den från hyllan för att läsa på baksidan. Efter två sekunder utbrister hon ”Men! Den här har ju jag också sett!”
Tillbaka på ruta ett. Eller noll? Whatever.
Det blev Snabba Cash till slut. Med motiveringen ”Man måste ju ha sett den. Och är den inte bra kan vi ju i alla fall håna den tillsammans”.

Smygfoto på Elin i golfrestaurangen med en välkomstdrink i handen.

Gratis mat – Omnomnom!

Efterrätt. Ananas och glass med Lemon Curd – blir det bättre?
(Ja. Tyckte Elin, och åt inget alls)

Men väl på Norra fick hon sig en välförtjänt glass!

Magnum Gold – Succes!

Sundsvall by night är en ganska vacker syn.
(Även med crappy mobilkamera)

Fast Cash? Fast Money? Eller vad dom nu ska döpa den engelska remaken till.

Jag och Elin på Norra. Tagen med Elins fancy mobilkamera – Som till och med hade blixt.
Jag vet inte varför – Men den här bilden får mig att skratta hysteriskt.
Ja. Det är en glasspinne i min mun.