nennes scrapbook

Samyang 8mm/f3.5 Fisheye för Nikon

Now, let me tell you a story! Jag beställde mitt nya objektiv den 10/1 samma dag fick jag ett mejl om att det skulle ta ett tag innan de skickade det eftersom att ”allt jag beställde inte fanns på lagret”. Så jag accepterade det och började min långa väntan.
Den 12/1 fick jag ett SMS om att mitt objektiv hade kommit och att jag skulle hämta ut det på Preem. ”Perfect!” tänkte jag, det gick snabbare än jag trodde. Jag ringde till mamma för att be om skjuts, det sket sig. Samtalet gick ungefär såhär:
- Hej mamma! Mitt objektiv har kommit!
- Åh, vad kul! Vart ska du hämta ut det?
- På Preem i-
- Men vad bra! Då behöver du ju ingen skjuts dit!
- Mm..
- Nu ska jag fortsätta jobba, vi ses ikväll!
Så jag gick hem och gjorde annat istället. Omkring klockan 21.00 bestämde jag mig för att ta en promenad och hämta ut objektivet. Det snöade och blåste ganska rejält. När jag tagit mig hela vägen uppstod ännu en märklig konversation med han vid disken.
- Hej! Jag ska hämta ut ett paket! *Big smile*
- Okej..
- Ja..
- …
- Du kanske vill ha ett nummer?
- Mm..
- *Numret*
- Mm..
- Och, ja..
- Legitimation?
- Visst!
- Mm..
Sedan försvann han i ett par minuter. Och det är nu, vid det exakta tillfället han kommer ut från lagret och jag vänder mig om mot honom som jag får syn på paketet. Chocken i mitt ansikte måste ha varit enorm, för jag fick honom att dra lite på smilbanden när han såg mitt ansiktsuttryck. Jag hade beställt ett objektiv. Ett objektiv. Paketet han hade till mig var ungefär en och en halv meter långt. Jag tackade, fortfarande i chock, och började min vandring hem med det ap-stora, och tunga, paketet. Jag kom hem, öppnade det, och däri var objektivet, visst, men det var även ett rejält stativ däri, som jag tydligen fått på köpet – Och inte att förglömma två paket Bounty! I’m a sucker for kokos.
När mamma sedan kom hem igen omkring halv tolv hörde jag henne i hallen när hon såg paketet ”Men herregud! Vad var i det här paketet? Stackare! Jag skulle ha skjutsat dig!” Då fick jag det dåliga samvetet jag tyckte att jag förtjänade, och somnade gott.

Eftersom att jag sålde min gamla D60 till Anna hade jag äntligen råd att köpa mig själv det efterlängtade Fisheye-objektivet! Jag valde Samyangs 8mm/f3.5 eftersom att det utan tvekan är det billigaste fisheye-objektivet som går att få tag på. Och jag är snål. Nej, förresten. Ekonomisk, det är det jag är. Ekonomisk.
Jag beställde det från Cyberphoto och fick betala omkring 2800 kr för det har jag för mig. Objektivet är helt manuellt, vilket betyder att det automatiska läget på kameran inte fungerar när man använder det här objektivet. Jag fotar mest manuellt vanligtvis också så den största skillnaden är egentligen att inställningen för bländaren sitter på objektivet och den på kamerahuset är inaktiverad.
Något som jag verkligen gillar med det här objektivet är hur det manuella fokuset (kan man säga så?) fungerar. Fokuset (nu kan man säga så) ställs med hjälp av avstånd. Närgränsen är 0.3m, vilket innebär att om du ställer fokuspunkten på just 0.3m så börjar fokuset där och fortsätter sedan igenom hela bilden (Detta objektiv är alltså ingenting för kort skärpedjup). Jag ställde den på 0.3m och har inte rört den sedan dess.
Här är lite bilder som jag tagit under dagarna jag har haft att testa objektivet:

Mitt rum hos Mamma, vad menar du ‘städa’?

Min Systers rum, komplett med Syster

Taket i min Systers rum

Mammas badrum

Mammas kök

Mammas sovrum

Mammas vardagsrum

Peter Pan

Well, yeah

Peter Pan igen

Utsikten från Mammas vardagsrum

Ihopplockning av julen

What? Where? Who? A triangle?

Pappas matbord. Kopmlett med Pappa, featuring Syster

Pappas kök

Utsikten från Pappas köksfönster. Snö.