Sista festen
Den här dagen kan också få vara känd som dagen då vi jobbade till klockan två på natten men aldrig fick någon middag eftersom att dom hade slängt all varm mat på kontoret och Irish inte ville låna ut sin micro.
Men vi är ju proffs, eller hur? Så vi låter såklart inte sånt komma i vägen för vårt goda humör och arbetsvilja. Dessutom var ju det där ingenting jämfört med den där gången vi skulle åka till Alnö och hämta soporna som blivit kvar sedan vi var där och filmade i tre veckor. Det var det värsta jag gjort i mitt liv. Någonsin. Av allt jag gjort. Någonsin. Tänk dig en hög med sopsäckar. Sådana där stora, svarta. Ungefär 15 stycken. Fyllda med diverse saker som inte längre behövs. Tapetrester, hyllor, förpackningar, en massa plast – OCH TRE VECKORS LUNCH SOM LEGAT DÄR OCH RUTTNAT I EN MÅNAD. Jag ska förklara en sak här, lite snabbt. När man lämnar sopor utomhus under sommaren, utan uppsikt, så kommer skator och andra äckliga fåglar att hacka sönder påsarna. Nu vet jag inte om det är för att dom vill ha mat, eller om det är för att dom är satans varelser från helvetet, med onda själar och glödande ögon. Jag röstar på det senare. Men vad som också händer efter att det blivit hål i påsarna är att luft kommer in, tillsammans med insekter. Det jag vill komma till här är alltså att vi plockade rutten gammal mat, som luktade spya, från gräsmattan där påsen en gång varit – och gissa vad som fanns i den maten? Tjocka, stora, vita larver. Som levde. Just sayin’. Försök att slå det.
ANYWAY, festen! Det var den sista festscenen vi spelade in, och det var en studentfest. Det var även dagen med mest statister, omkring 60 eller 70 stycken tror jag att det var. Jag gillar när det är statister med för det blir en väldigt härlig stämning, men 70 personer som pratar hela tiden och springer omkring och äter och skitar ner överallt är lite väl. Jag önskar att dom visste att allt dom skräpade ner var det jag och Sofia som fick städa upp.
Under själva tagningarna var vår största uppgift att slänga omkring ballonger, så att det hela tiden flög omkring ballonger i bild. Det var himla roligt. Speciellt om man råkade träffa någon i ansiktet. Shh. Det var även väldigt roligt att se folk man kände igen som statister! Bland andra Lollo, Joel, Nora och Elin som jag inte träffat sedan högstadiet var med.
John, 50% av Ljudfadern, looking badass med ljudbommen. Har vi haft den här diskussionen förresten, om att Ljudfadern är det bästa företagsnamnet någonsin? Jaså, det har vi? Äh, det var värt att nämna igen.
Efter vi var klara med den festscenen skulle vi byta location till en restaurang med takterrass. Jag och Sofia (och Jesper, Lotta och Bonnie) stannade kvar för att städa upp alla ballonger, muggar, och packa ihop alla elgrejor.
Sista scenen vi spelade in för dagen var på gatan utanför takterrassen, vilket också är gatan utanför Irish. En scen som kanske skulle tagit en halvtimme tog närmare två timmar bara på grund av att vi hela tiden blev avbrutna av fulla Sundsvallsbor som inte kunde låta bli att skrika eller försöka vara med i bild. Vid ett tillfälle var det en gubbe som ryckte all ström, och vid ett annat körde en taxi förbi med samma gubbe i – som mitt i farten bestämde sig för att kliva ur bilen och störa oss. Även dom bästa jobben har jobbiga dagar!
