S L U T F E S T
Slutfest. Slutfest. Slut. Fest. Passar inte ihop alls. Men nu ska vi inte vara deprimerande! Nu ska jag berätta hur underbar den här festen var:
Klockan åtta på kvällen möttes vi allihopa utanför boendet (utom Lea och Hagwall som kom dit senare). Där bjöds det på välkomstdrink och alla var jättefina. När alla kommit satte vi oss tillsammans på en hyrd buss och åkte iväg. Ganska snabbt insåg vi Sundsvallsbor att det var Södra Berget vi var på väg till. Men det var väldigt roligt att se hur förvirrade alla blev när vi åkte upp för den slingrande vägen.
När vi kom fram möttes vi av Bonnie, Mattias och Lotta som talade om för oss hur fina vi var och visade oss till matsalen där vi skulle äta. I salen fanns ett bord med (ännu mer) välkomstdrinkar. Det fanns även tre stycken långbord och en buffé. Bonnie, Mattias och Lotta hälsade oss välkomna än en gång och så fick vi sätta oss vid borden. Det fanns bordsplaceringar i form av namnskyltar som Fanny gjort (hur fina som helst! Min hade cupcakes på sig!) som satt fast i ‘skulpturer’ av ansikten i trolldeg – som jag tror att Fanny, Linda och Antoni hade gjort, också jättesöta! Under namnskylten fanns ett litet kuvert – I kuvertet fanns teamfotot som vi tog för några dagar sedan (Jag ska scanna in det och lägga upp det – Det är väldigt fint!) Under kuvertet fanns en tröja. En oversized grårandig t-shirt med ”BITCHKRAM” tryckt på ryggen – Awesome!
Jag satt tillsammans med Anna, Fredrika, Anaya och Emil. Innan maten serverades satt vi och pratade ett tag. Det var ganska skönt att få sitta där och känna att man inte behövde prata om jobbet riktigt. Och precis innan vi tänkte ge oss på buffén dök Mathilda upp! Åh så glada vi blev! Jag hade inte en aning om att hon skulle komma, så det var en väldigt glad överraskning, hon är så otroligt gullig och trevlig! Så när hon fått sin plats högg vi in på maten.
Medan vi åt var det flera personer som ”höll tal” det var himla fint och alla sa så gulliga saker. Robin började med att tacka för att han fått chansen att göra sitt första jobb som FAD. Sedan tackade Mattias alla som varit med – och riktade ett speciellt tack till mig, Sofia, Emil och Jesper, så fick vi gå upp och ta emot varsin flaska champagne (vilket för övrigt från och med nu uttalas cham-pag-ney). Sedan åt vi lite till, och då klev Sandra upp och delade ut presenter till sina fellow scenografer/rekvisitörer/attributörer. Det var också väldigt fint, och resulterade i många tårar. Centrum i deras presenter var en slags multi-tång, och Siri blev så rörd när hon såg den att hon började gråta.
De sista som höll tal under middagen var Bonnie och Andreas, dom pratade väldigt varmt om vad den här filmen betyder personligen för dom. Sedan berättade dom om en idé som dom hade haft där dom skulle köpa en personlig present till alla i teamet. Den idén hade skitit sig ganska snabbt, men de hade lyckats få tag på en present! Den presenten var till Östis – ett set med rosa verktyg, hur kul? SÅ kul!
När middagen började närma sig slut dök Lotta och Bonnie upp med fodrade västar från Blåkläder. Alla fick varsin – och såklart var ”BITCHKRAM” tryckt på ryggen – Awesome igen! När alla fått sina västar, tagit på sig dem och tagit bilder av sig själva i dem bytte vi finkläder mot utomhuskläder och gav oss iväg mot utgången. Redan här var det otroligt mycket tårar i luften.
Väl ute fick vi facklor och leddes bort, in i skogen. Vi kom fram till en liten station där det bjöds på varm choklad i kåsor. Samtidigt som vi drack vår choklad fortsatte vi att gå, till slut kom vi fram på Ängen (alltså Ängen på Södra Berget). Mitt på ängen fanns en stor projektorduk och härlig musik ekade över hela stället. På projektorduken, mitt ute i naturen, fick vi sedan se ihopklipp från hela inspelningen – Det var så fint och så stod vi där med kåsor i händerna och tårar i ögonen allihopa! Helt plötsligt avbröts ”trailern” med en massa bakom scenerna-klipp och bloopers. Åh, jag tror inte att du kan förstå hur mycket jag älskade det här. Alltihop. Hela upplevelsen.
Efter att vi skrattat gott åt bland annat en dansande Hagwall satte ett fyrverkeri igång längre bort på ängen. Ett fyrverkeri! Speciellt för oss! Sedan var det party-party i kåtan resten av natten. Två trubadurer var där och sjöng en låt till Andreas när vi kom dit, sedan sjöng dom en låt till Linda och Fanny – och då gick det inte att hålla sig från att gråta längre. Hela kåtan var fylld av bilder från inspelningen, det var så sentimentalt och fint!
Sedan ställde sig Antoni och Fanny upp och tackade för allt. Fanny grät, oj vad Fanny grät! Och alla andra för den delen. Det var en sån konstig känsla. Alla personer som jag spenderat alla mina vakna timmar med dom senaste månaderna – helt plötsligt skulle dom bort ur mitt liv igen. Förhoppningsvis var det inte sista gången jag träffade dem, men det var en av de konstigaste upplevelserna jag varit med om. Min lilla familj splittras.
Så var vi där, pratade, dansade lyssnade på musik, kramades och grät. Omkring klockan sex på morgonen började vi bege oss hem igen. Vi gick inte förrän taxin som plockade upp de sista personerna kom. Den sista personen vi sade hejdå till var Bonnie, och det sista hon sa till oss var ”Vi ses!”. Och det är precis hur jag ser på saken. Vi ses.
