nennes scrapbook

Oh, so I see the floor is here!*

*A thousand internets for that reference.

OBS! Varning. Detta inlägg innehåller allt viktigt (hah, just kidding) som hänt mig under veckan. Det blir långt och utdraget, och det är tillåtet att ta en paus och komma tillbaka senare. För att det hela inte ska bli alldeles för otroligt tråkigt kan vi underlätta med lite musik i bakgrunden. Du får själv välja musik efter vad du själv vill höra. Om du däremot vill hamna i samma sinnesstämning som jag var i då jag skrev det här (and let’s be honest – det här inlägget är ingenting utan rätt sinnesstämning) så bör du överväga att lyssna på Gotye’s Like Drawing Blood
Ready? Let’s get to it!
Vi hoppar raskt till tisdag eftersom att måndag var en otroligt händelselös ursäkt till dag. Se! Två rader och vi är redan två dagar in i veckan, det kanske inte blir så bedrövligt ändå? *fingers crossed*
Tisdag då, var årets Noliamässa, vilket också innebär att det är Västernorrlands regionala UF-mässa. Det är där man kan vinna fina priser, i form av pengar, för sitt lilla företag. Och det var också där som för exakt ett år sedan jag och Elin vann första pris för vår hemsida och vår monter, och fick åka på SM i Stockholm.

Detta är alla bidrag jag gick igenom som var med och tävlade
om att vinna titeln Bästa Vara.

I år slapp jag vara med och tävla – I år fick jag sitta på andra sidan av situationen! Jag satt i juryn för bästa vara. Otroligt nog var det långt ifrån så svårt som jag hade tänkt mig att utse en vinnare. I juryn satt fyra andra personer (bland annat två tjejer från förra årets Modern Kitchen UF) och vi var så fruktansvärt olika att jag trodde att det skulle sluta med att vi skrek på varandra om vilka de rätta vinnarna var. Men efter två rundor bland de som tävlade var vi rörande överens om vilka de fyra bästa var. Det svåraste blev att bestämma vilken av de fyra som skulle bort.
Första priset gick till Freyja UF, ett gäng på fyra tjejer som sålde menskoppar. Inte helt oväntat att de vann kanske, de vann även Bästa UF-företag. Alla fyra var helt otroliga säljare – De lyckades till och med (ryktades det om) sälja till en man vid ett tillfälle. Efter bara ett par minuter var min hjärna helt omvänd – ”Det kanske är en sån här jag ska ha?”, och jag var helt övertygad! Ända fram till hon sa meningen ”Och sedan är det bara att ta ut den och tömma den!” Woah woah woah. No. Nonono. Nope. Never.
Andra priset gick till Portabel UF, de sålde trådlösa laddningsapparater. Typ. Det var i princip ett batteri med uttag för alla möjliga telefoner, mp3-spelare, kameror, osv. som man laddade upp via datorn – Och sedan kunde man alltså ladda till exempel sin mobil även om man inte hade tillgång till ett vägguttag, bara man hade det lilla batteriet med sig. Otroligt smart tyckte vi.
När det sedan kom till trean blev det inte lika lätt. Det stod emellan Awkward Moment UF – som sålde små gummiöglor för att säkra gylfen så att den inte åkte ner – och Buddy Butter UF – som tillverkade eget body butter med bland annat doft av vattenmelon.
Jag måste erkänna att jag kämpade extra hårt för Buddy Butter UF, eftersom att jag är en sucker för handgjorda saker. Och det var ett fantastiskt body butter. Really. Så det blev till slut de som fick tredje priset. Happy happy.
På onsdagen träffade jag Sofia Norlin för första gången, skönt att få sätta ett ansikte till rösten man pratat med på telefon så många gånger nu. Otroligt härlig människa. Helt sjukt vilket lugn som omgiver henne konstant. Förmodligen en välbehöblig egenskap om man ska klara av att vara regissör.
Sedan spenderade jag resten av dagen med att spela mamma och skälla på mina tre år yngre döttrar angående en gammal skruttig bil.
På kvällen var jag, Mamma, Anna och moster Karin och såg på Hedbergskas vårshow där min Syster var med.

Bästa numret var, lite partiskt, deras version av Ben L’Oncle Soul’s cover av Seven Nation Army. Men det var det ju inte bara vi som tyckte:

Torsdagen började jag med att spela kurdisk tjej. Att hon var kurdisk har egentligen ingenting med någonting att göra, men jag måste ju beskriva det på något sätt.
Sedan stress-åt jag lite lunch och så träffade jag fotografen – Petrus. Jag har aldrig träffat någon som heter det förut. Förutom min Farmors pappa, eller ja, honom har jag ju egentligen inte träffat heller.
Resten av min arbetsdag gick åt till att, med en lövblås på ryggen, försöka skapa snöstorm av den tunga tösnön. Vid ett tillfälle fick jag huka mig bakom en halvmeter hög mur tillsammans med lövblåsen. Men jag fick inte gå rakt fram till den lilla muren – då skulle jag göra spår i snön som skulle synas i kameran! Så vad jag fick göra var att gå runt på utsidan av ruinen vi filmade i, klättra upp efter stenväggen och in genom ett stort öppet fönster. Sedan var det bara ett tvåmeters fall rakt ner i det okända som var dolt under ett lager av snö. När jag väl tagit mig dit var Måns tvungen att skicka min lövblås genom fönstret till mig, och utan att han visste att jag redan fått grepp om den tog han i och gav den en ordentlig knuff. Vad som hände då var att jag, tillsammans med lövblåsen, ramlade rakt bakåt ner i snön med en himla fart. Och där låg jag, med en lövblås över mig och ingen kunde göra något – För då skulle de förstöra snön. Men herregud, regissören och fotografen var ju där – Då kan man ju inte ligga i snön och vara skadad. Så jag släppte ut ett halvt ynkligt ”Det gick bra!”
Vid halv sex på kvällen var vi klara och hade packat undan all utrustning. Då tog jag med mig jobbdatorn hem och fortsatte att exportera provfilmningar att ge till Sofia. God. Att exportera måste vara det mest tidskrävande jobbet. Blä.
Eftersom att Sofia skulle vidare till Umeå (Luleå?) med bussen som gick 08.00 på fredag morgon var jag tvungen att exportera klart alla provfilmer vi gjort med henne och bränna dom på en DVD så att hon kunde kolla igenom dom på bussen. Vilket också innebar att jag var tvungen att möta upp henne innan bussen gick för att ge henne DVDn.
Ungefär tjugo minuter över elva på torsdag kväll var jag klar och hade en färdig-bränd DVD skiva. Då tog jag en dusch och somnade. Inte i duschen. I sängen.
Fredag. Ugh. Klev upp klockan sex. Det har inte hänt sedan… Aldrig. Hann aldrig somna tillräckligt djupt dock, så jag var fortfarande sjukt peppad när jag vaknade. Mötte Sofia på busstationen tjugo i åtta för att ge henne skivan.

Såhär trött kan man se ut när man inser att man jobbat flera timmar,
men klockan fortfarande bara är kvart över elva.

Hade en ganska seg dag. Det mesta jag gjorde var att göra en backup på allt vi gjort under dessa veckor. Alla bilder, filmer och personuppgifter.

Hann även ha en kort period då jag oroade mig lite över vad som hände på baksidan av mitt huvud. Men det gav jag upp ganska snabbt.

Hittade också en broschyr där bilden på insidan av framsidan utan tvekan föreställer Marcus Hagwall med kameran vid stranden på Alnö där vi var under första veckan på inspelningen av Bitchkram.

Och mycket riktigt.

Jag pratade med produktionsbolaget fram och tillbaka flera gånger också. Dom måste ju tro att jag är helt tekniskt inkompetent (Hoho, if they only knew). Jag skulle mejla kontaktuppgifter för personer som ska provfilmas för andra/tredje gången. Så jag skickade iväg ett mejl. Tio minuter senare ringer dom från produktionsbolaget igen – ”Skulle du skicka kontaktuppgifterna?”. Det visade sig att jag skrivit fel mejladress så jag ursäktade mig och skickade ett nytt mejl, till en ny mejladress. Tio minuter senare ringer de från produktionsbolaget igen – ”Det kanske är bättre om vi tar det direkt över telefonen?”. Så fick jag läsa upp alla mejladresser och telefonnummer medan han skrev ner dom på andra sidan luren. Great. So stupid.
Någon timme senare fick jag ett mejl från den felaktiga mejladressen jag skickat till först – ”Ursäkta mig, men jag har ingen aning om vem du är, och vad detta handlar om? Kan du ta och berätta det för mig är du snäll?”
I övrigt var det, som sagt, en ganska seg dag. Försökte få tag på diverse personer för att bekräfta att de vet vad som är på gång. Ingen svarade. Det är segt på fredagar.
Hursomhelst börjar vi bli färdiga med den första delen av castingen nu. Måns åkte tillbaka till Stockholm i några veckor. Kommer att bli tomt att sitta ensam på vårt lilla kontor.

På kvällen var jag på vårshowen igen, den här gången tillsammans med Mamma och Farmor (och Pappa och Carina, men dom ville inte sitta med oss) – och det var till och med ännu bättre då! Fredags-showen är ju alltid roligast, det är då alla släpper lös på riktigt och skämtar och skojar till det lite extra – Till exempel med att överraska konferencieren med olika oförberedda händelser.

Men det roligaste var nog efter showen då Kevin, som var konferencier och väldigt glad i att prata om att han var adopterad och asiat, hälsade på min Mamma med ”Jaha! Så det är du som är Emmas mamma? Jag har hört så himla mycket om dig! Och du om mig förstår jag?” Det han refererade till där var naturligtvis kommentaren som Mamma slängde ur sig vid ett tillfälle om att ”asiater svettas ju inte”, vilket Emma sedan förde vidare till Kevin som svarade med ”Jag ska ha en diskussion med din Mamma om svett någon gång”.

Fan vad skönt det är med helg!