nennes scrapbook

MUN-DIARRÉ OCH MEDIAKONSUMTION

Det här är någon typ av standardformat här nu – Börja med en bild där jag sitter i soffan och inte ser helt klok ut! Det händer säkert massor av kul saker i mitt liv just nu det kan jag lova, men det har jag ingen lust att prata om ärligt talat. Så istället tänkte jag att jag skulle prata om något annat. Jag konsumerar media som om det vore syre, och det är väl bra i guess när det nu är media man tänkt jobba med i sin framtid. Och om det är något jag tycker om – bortsett från att konsumera kopiösa mängder media – så är det att berätta om de kopiösa mängder media jag konsumerat!
Saker som är bra just nu helt enkelt:
Tre stycken teveserier, eller ja, more like två teveserier och ett teveprogram: The Mindy Project [x] av och med Mindy Kaling från amerikanska The Office. Jag läste hennes bok förra året så när jag fick reda på att hon hade en egen teveserie vart jag överlycklig!
The Sarah Millican Television Programme [x] av och med Sarah Millican (duH). En av mina favoritkomiker och det är basically hennes stand up förklädd till ett teveprogram.
Please Like Me [x] av och med Josh Thomas, en annan av mina favoritkomiker (det verkar onekligen så att jag föredrar serier som är av och med samma person, what does it all mean?) En ganska obskyr referens kan jag tänka mig, men: helst av allt skulle jag vilja beskriva serien som den australienska versionen av Grandma’s House.
Åh, och apropå serier av och med samma person så jag har också börjat se på Girls [x] som jag hört så mycket om. Och med ‘börjat se på’ menar jag såklart att jag såg hela första säsongen igår kväll. And. I don’t know. Efter första avsnittet tänkte jag att ”man kan ju inte döma en serie efter första avsnittet”, så jag såg på det andra avsnittet. Då råkade Mike Birbiglia dyka upp så då var jag ju tvungen att fortsätta kolla! Och i avsnittet efter det dök Jorma Taccone från The Lonely Island upp, och vi känner väl alla till hur jag känner inför The Lonely Island. Så jag fortsatte kolla såklart. Sen fastnade jag liksom. Och till slut hade jag sett alla tio avsnitt. I think I like it?
Vidare i livet har jag såklart lite musik som går på repeat just nu! I princip vilken låt som helst av Jukebox The Ghost, men framförallt då: Hold It In [x], Oh Emily [x] och Don’t Let Me Fall Behind [x].

Hooray For Earth’s True Lovers [x] har jag också fastnat på. Och Oberhofer! (speciellt I Could Go [x]). Och norska Karpe Diem av alla. Jag fastande för deras Påfugl [x] för ett par månader sedan när jag hörde den på radion. Så när Lollo var här och hälsade på för ett tag sedan blev Jens [x] helgens låt. När jag hör den nu kan jag inte sluta le. Allt jag kan se är Lollo dansandes med min ukulele och helt sjukt fokuserat spela fyra toner. Jag har lyssnat igenom hela albumet några gånger nu och jag måste säga att musiken, eller beaten eller vad vi nu ska kalla det, är helt fantastiska! Favoriter just nu är Porselen [x] och Her [x].
Jag har lite dåligt samvete däremot över att vi redan närmar oss slutet av mars och jag har fortfarande inte läst en enda bok. Jag har liksom en slags tyst överenskommelse med mig själv om att läsa minst en bok i månaden, eller minst tolv böcker om året helt enkelt. Förra året läste jag femton böcker så det är väl okej antar jag. Men jag ligger redan efter med minst tre böcker i år. Och det är ju inte direkt så att jag kan skylla på att jag inte har något att läsa. Jag har sju böcker i min ”to read”-lista, och 45 stycken i min Adlibris-önskelista.

Det är viktigt för mig att du förstår att andra boken uppifrån är Shades of Grey som handlar om ”Hundreds of years in the future, the world is an alarmingly different place. Life is lived according to The Rulebook and social hierarchy is determined by your perception of colour.”, och inte en snuskbok baserad på Twilight.
Lite högre upp i den här absoluta mun-diarrén (är det fortfarande mun-diarré vi pratar om när det är i skriven form?)
nämnde jag Mike Birbiglia, och det tänkte jag fortsätta med nu. Han är inte bara en av mina absoluta favoritkomiker, eller personer i huvud taget – Han har också skrivit en av mina bästa böcker: Sleepwalk With Me and Other Painfully True Stories. Boken som nu blivit film [x]. Yay! Jag såg filmen först igår, och jag är ju såklart en hel del partisk, men jag måste säga att det är den gulligaste filmen jag sett på länge! Filmen handlar i huvudsak om hans väg till att bli stand up-komiker, och ganska lika mycket om REM Sleep Behaviour Disorder – en sjukdom har har som gör att man spelar ut sina drömmar. En slags extrem version av att gå i sömnen. Filmen är precis tillräckligt seriös för att man ska känna efter och tänka till, men utan att bli ledsen och gråta.
I övrigt är mitt YouTube-beroende fortfarande going strong! Två kanaler som jag verkligen gillar är Feminist Frequency [x] och Mike Falzone [x]. Feminist Frequency kan man ganska snabbt lista ut vad det handlar om: framförallt bilden av kvinnor i media – reklam, tv/data-spel, film, osv. Än har jag inte bestämt mig för om jag håller med om allt, men det är otroligt intressant att lyssna på! En speciellt intressant video hon gjort är en om årets Oscars-nominerade filmer och Bechdeltestet:
Och Mike Falzone är underbar! Det är liksom 50/50 av anledningar jag gillar honom. Eller 33/33/33 kanske? Han har en underbar röst att lyssna på. Jag gillar tempot i videorna (jag vet fortfarande inte korrekta böjningen av ‘video’ i plural?), det känns avslappnat och lugnt liksom. Plus att han verkar vara onödigt jävla klok, och han har massor av bra, och roliga, saker att säga. Hmm.. Also, i guess jag är inne på något typ av spår angående kvinnors rätt just nu? Eller?
Som avslut: en av mina absoluta favoritpersoner just nu är Soulpancake’s Kid President. Seriously, jag gillar inte ens barn men det är inte klokt hur mycket jag vill krama det här specifika barnet. Shit. ”I think we all need a pep talk…”

”Stop being boring! Yeah, you! Boring is easy, everybody can be boring – but you’re gooder than that!”