Bamylen och jag, vi är goda vänner!

Och tur är väl det. Vart skulle jag annars vara i livet. ”Tusen spänn för två tabletter, bara huvudvärken släpper. Känns som dagen efter, och inte blir det någe’ bättre dagen efter, eller dagen efter” – Movits! There’s no real point to det här inlägget. Jag ville bara skrika ut att jag och världens bästa Lollo åker till Stockholm i morgon för att se Spamalot! Freaking. Monty. Python’s. Spamalot! So long, suckers!
Jag hade faktiskt ett riktigt intressant telefonsamtal med en telefonförsäljare idag. Igår? I can’t remember. Precis så här gick det till:
Jag: Hej det är Sara Wikström
Han: Hej jag söker Sara…
Jag: … … Då … har du ringt fel… ?
Han: *klick*

It freaking worked. Från och med nu är detta min taktik!
Oh, oh oh! Also! Mitt nya (gamla) objektiv har kommit! Min kamera looks like A MOTHERFUCKING MONSTER (Jag har lyssnat väldigt (alldeles för?) mycket på Kanye West på senaste tiden, och hur mycket jag än försöker så får jag inte Nicki Minaj’s vers i Monster ur mitt huvud. Det är fysiskt omöjligt) Seriously though ett Nikkor 18-200mm AF-S VR på min lilla D5100. Objektivet väger nästan dubbelt så mycket som kamerahuset. Hah. Work those arm muscles! Jag är aningen orolig eftersom att jag köpte det begagnat och det är därför inte Version II, utan Version I – vilket betyder att zoomen kryper väldigt mycket mellan 35 mm och 135 mm. Hoppas att det inte stör mig alltför mycket. Det är ju trots allt inte jätteofta man fotar rakt upp, eller rakt ner. Well, this got very boring, very quickly. I apologize.

Anyway – Julia, I know you’re out there, let’s do that fotopromenad ASAP!


Who the fuck bestämde att det var vinter igen?!

Så det har snöat. Like, seriously, why? Why would you ever do something like that? Jag hade lagt undan min mössa. Tagit fram vårskor, för fan. Och när jag säger ‘vårskor’ så menar jag såklart mina tvåhundrakronors fejk-converse där sulan till 90% inte längre sitter fast i resten av skon. Sådana skor tål inte snö. Alls.
Så nu har jag letat fram kängor, fluff-mössa och ullkappa igen. Ew. Inte i april, snälla.
Så det var alltså den 19:de idag, vilket innebar Michael Bublé-dag i Globen! Och du som varit med ett längre tag kommer förmodligen ihåg att en del av min julklapp till min käre fader var att skicka honom för att se sin idol (har man fortfarande ”idoler” när man är femtio? Äh, whatever, I’m gonna call it that) i den stora golfbollen! Ugh. What I’m saying is – Jag köpte biljetter till honom och Carina!
And I think they enjoyed it:

Can you say ”Best daughter ever”? In other news: Precis när alla mina TV-serier som jag kollar ikapp mig på börjat ta slut så råkade jag snubbla över att precis exakt i morgon börjar andra säsongen av Grandma’s House! And oh my god, nu har jag spenderat större delen av dagen med att se om första säsongen. Jag hade nästan glömt hur mycket jag älskar den här serien – jag hade definitivt glömt att Iwan Rheon från Misfits spelade Ben Theodore! Jag andades hastigt en nudel (nudel? nudla? nud..el?) fram och tillbaka i halsen när han dök upp!
Och lugn i stormen nu, Grandma’s House är inte alls så otroligt tråkigt som det låter! Av och med Simon Amstell (före detta programledare för Never Mind the Buzzcocks – vi känner alla till min ohälsosamma relation till brittiska panelshows. I just can’t stay away) som för övrigt probably är my favourite person ever. Probably? Maybe? Han spelar sig själv, typ, och allt är painfully awkward hela tiden – And i love it!
Jag tror att… Vänta… Japp! Här kan du se första avsnittet på Youtube (dom andra finns där med, men dom får du hitta själv) Här är en av mina bästa scener från första säsongen:


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu