Det blåste också
Filed in Bitchkram, 4 augusti 2011, 23:34Temat för dagen var väntan. Och trängsel. Eftersom det regnade mest hela dagen, och vi var ute och filmade i skogen, så fick vi trängas under ett tält allihopa. Tillsammans med fotos två vagnar, monitor, ljudutrustning, ett fikabord och då och då även en genomblöt Fanny.
Då bara de viktigaste personerna (regissör, fotograf och skådespelare) fick plats på fyrhjulingen som hyrdes in tillsammans med förare blev det väldigt mycket vänta för oss som blev kvar. I väntan på, vad Sofia utryckte som, ”bättre tider” blev min kamera våldtagen – Av nyss nämnda Sofia. Det är alltså hon som är ansvarig för 90% av bilderna här ovanför.
Det var också i denna väntan som det plötsliga beroendet av appen ”Word Feud” uppstod. Det är alfapet/scrabble för iPhone, har du en iPhone – Ladda ner! Numera bryts inspelningen efter halva arbetsdagen ”för lunch och alfapet”.
I väntan på en sopsäck
Filed in Bitchkram, , 2:23Fortfarande nattskift. Och övertid. Idag hade vi besök av femton midsommarfest-statister, vilket innebar det värsta lunchkaoset vi någonsin skapat. Inte minst på grund av statisterna, men mest på grund av den plötsliga händelsen då himlen rasade. Regn överallt. Lera överallt. Blöta kakor som gav mig en uppenbarelse – Rån beter sig förvånansvärt likt disktrasor när det blöta kommer in i bilden.
Jag är dessutom ganska säker på att minst fem av de stackars statisterna råkade få maten som var kvar från lunchen, som jag och Sofia lastat av på ett bord i väntan på en sopsäck.
Det badades en del, simmades desto mindre. Vi missade midnattspizzan och fick äta det som blivit kvar ur sophögen. Det minsta vi kunde göra, åtminstone för de statister som åt kall och gammal mat. Sen är det svårt att tacka nej när Carro trollar fram halvätna pizzor ur ett berg med tomma kartonger.
När vi var inne på övertiden dök även rekvisita-tårtan upp på fikabordet. Då höjdes stämningen bland statisterna en aning igen. När vi sedan skulle från stranden tillbaka upp till hustet ville Linda åka med oss i bagageluckan. Precis då hon var på väg att kasta sig in kom Robin och stoppade henne förtvivlat. Damn. Det hade varit nåt det – Att ha en skådis i bagageluckan! (På ett icke kidnappande sätt såklart)