nennes scrapbook

Comments (10)

Fröken manusförfattare här!

Jag har pluggat Manus för TV och Film på högskola i två veckor nu, och då kan man ju inte undgå att bli otroligt dramatisk, alltid gå klädd i svart och försjunken i sina egna djupa tankar. Eller? Jag har inte blivit det minsta djupare, och inte klär jag mig i svart heller… Jag hade en mörkgrön tröja på mig en dag. Men that’s it liksom. Jag är otroligt besviken, dels på mig själv, men lika mycket på att jag inte ens har sett en sån person än. Vart fan gömmer dom sig? Det har ju redan gått två veckor liksom, dom kan ju inte gömma sig för evigt.
Idag är det måndag. Jag har ont i huvudet, ont i halsen, ja ont i hela kroppen faktiskt. Jag känner mig det sjukaste jag har gjort på länge, och på samma gång har jag nog aldrig mått bättre. Jag mår bra på egen hand. Jag mår bra av att få göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Mest av allt mår jag nog bra av att jag lagade potatisgratäng och kycklingspett till middag klockan 23.55 igår, och jag visste att ingen kunde göra något åt det. ‘Cause I’m a rebel like that. Muhahah.
Sist du hörde från mig var det tillsammans med en hög bilder på en tom lägenhet. Det är inte så tomt här längre. Tvärtom. Behöver en människa verkligen såhär mycket saker? Och hur kan det hela tiden saknas någonting när man redan har för mycket?

Såhär såg det ut när jag, Emma och Mamma kom fram på söndagen den tjugosjätte augusti. Vi bar upp allt som vi fyllt bilarna med. Bäddade åt mig på en madrass på golvet, och sedan åt vi köttbullspanna. Även det på golvet. Jag tog en bild precis efter att Emma och Mamma åkt hem till Sundsvall i hopp om att jag skulle lyckas fånga känslan jag hade första kvällen av det nya kapitlet i mitt liv och spara den till sen.

Och nog fan lyckades jag. Det är inte ofta man får se en så tom blick, så titta noga! (Men titta inte så noga så att du märker att jag ser ut som Cindy Lou i Grinchen för i helvete)

Såhär såg det ut två dagar senare. Prova gärna att leva en vecka utan möbler. Det är tomt och kallt, men väldigt spännande så fort man ska försöka göra något! Pappa fick tårar i ögonen när han såg de här bilderna ”Hade du ljusen tända på golvet?” Jag tror inte du kan förstå ordentligt hur fruktansvärt, helvetiskt jävla kallt det var i min lägenhet utan möbler. Min sista utväg blev att tända så många värmeljus jag hade ljuskoppar till och hoppas på det bästa.

Såhär ser det ut för tillfället (plus en jefla massa tvätt). Som du ser är mitt kök fortfarande den underbara orange-röda färgen det var när vi kom dit första gången. Min käre bovärd måste ha pickat upp på hur mycket jag älskade färgen och avbeställt luckmålningen till köket. En glad liten överraskning för lilla mig när jag flyttade in!
Jag har inte hunnit gjort mycket hemma hos mig än. Speciellt väggarna är himla vita och tomma. Men min favoritsak just nu är bilderna som jag äntligen satt upp ovanför min soffa!

Ohmygod. Jag vet. Jag måste ändra så att avståndet mellan raderna är samma. It’s driving me crazy just looking at it.

Dom här veckorna har vi haft saker att göra hela tiden: Grillkväll, skattjakt, lådbilsrace och såpfotboll – Samtidigt som jag gått i skolan för första gången på ett år. Gosh. Snacka om att min hjärna var helt ute ur skol-loopen! Jag hade glömt hur det är att konstant bli tvångsmatad med kunskap under flera timmar per dag. Jag försöker desperat att klamra mig fast vid all information innan den hinner ut ur andra örat. Det tog mig fyra dagar att ta med mig penna och anteckningsbok.
Jag upptäckte ganska snabbt att det bara var då jag satte mig ner för att slappna av som jag började tänka på att jag var helt ensam, och blev lite ledsen i ögat. Så därför såg jag till att jag alltid hade något att göra, så att jag slapp sitta och tänka på att jag var ensam. Där började min, kanske aningen ohälsosamma, vana att vika duvor av papper. Sure, they’re really pretty, men dom är överallt nu. Har du spelat ”To the Moon”? I’m slowly becoming den gamla tanten som vek hundratals papperskaniner. Very slowly.

Jag är inte van vid att hela tiden umgås med folk som inte… Hur ska jag säga… Är där jag är ifrån? En helt vanlig mening som ”Fyfan vad jag hatar kusar!” är i mina nya hemtrakter helt obegriplig för mina klasskompisar – ”Är du rädd för hästar?” ”Blev du biten av en häst när du var liten?” Wat. Nej. Kuse som i insekt, everybody knows that! Well, appearantly not! Det finns så många saker som mina nya bekanta har missat. Adam vet inte vad täckbyxor är, och förra veckan åt han sin livs första munk. Robert har aldrig varit på Ikea. Eva vet inte vad Skittles är. (P.S. Hur förklarar man vad Skittles är för någon som varken sett eller smakat dom? IT IS IMPOSSIBLE.)
Jag är norrlänningen i min klass, men jag är oerhört övertygad om att en riktig norrlänning skulle slå mig på käften om jag utnämnde mig själv till klassens norrlänning. Däremot pratar jag inte mest norrlänska i klassen. And that is a thing that is wierd. Han som pratar mest norrlänska i min klass kommer från Enköping. What liksom. Also, interesting fact: Han heter Kristoffer-Robin i mellannamn. Yes. Efter karaktären i Nalle Puh. And that is a thing that is awesome.
Jag kan inte mäta avstånd. Det har jag aldrig kunnat, men nu är det en fullkomligt omöjlig uppgift. Om någon frågar ”Hur långt är det till skolan från dig?” så svarar jag, utan att tänka efter, ”Det är ungefär som från min Mamma till Konsum”, en sekund senare inser jag att personen som frågade inte har en jävla aning om var min Mamma bor. Ingen jävla aning om var Konsum ligger. Och framförallt ingen jävla aning om avståndet mellan dem två.

Also, det här är en bild på det första norrskenet jag sett i mitt liv! Det var på Christines balkong, mitt i natten på hennes inflyttningsfest, precis när jag blodiglat mig fast vid Robert som helt obviously citerade Abeds imitation av Christian Bales ”I’m Batman”-replik. ”Har du aldrig sett norrsken?! Du är ju fan från Norrland, det är väl det enda ni har där!” Jag vet att det inte syns något på bilden, men jag sparade den ändå – För i mitt minne syns det! Det dök upp, sedan försvann det, men då tog Jacob och en kille som jag inte kommer ihåg namnet på, men han var från Göteborg det vet jag, båda går musik-programmet – Så de tog på sig uppdraget att locka tillbaka norrskenet med skönsång. Fungerade väldigt bra – 10/10 would try again.
Idag började vi för övrigt med dramatiskt berättande. Varför berättar man, för vem berättar man och vad exakt är dramatiskt berättande, och så vidare… Under föreläsningen hade vi nöjet att få läsa några utdrag ur Mats Ödeens bok ”Dramatiskt Berättande”. Han pratar om dramatisk berättande, antidramatiskt berättande, Platon, Sofokles och till och med Hitler. Men det absolut mest intressanta i hela texten var utan tvekan hans analys av den klassiska historien om två tomater som ska korsa en väg. Jag skrattade i säkert en kvart. Det är ett himla långt stycke så jag ska bara ge dig slutet, den bästa biten: ”Man kan misstänka att det är den förändringen som gestaltas av den häftiga och ytterst dramatiska metamorfos som tomaten genomgår när den krossas under långtradaren.” Jag kan läsa den meningen hur många gånger som helst, den slutar inte att vara rolig. Inte ens lite!
Nä, nu ska jag sätta mig i bilen och fara till Sundsvall! See yah tamarrah! Let’s avsluta med en bild på utsikten från min balkong igår kväll (det kryllar av kyrkor i stan):

KTHNXBYE

Comments (9)

Första besöket i min nya hemstad

För ganska exakt en vecka sedan var jag i Falun för första gången i mitt liv. Falun är en sådan där stad som man sällan hör speciellt mycket om, och därför vet väldigt lite om. Under inspelningen av Ömheten passade jag på att fråga Lina, som bott där hela livet, om staden. Det jag kommer ihåg att hon sa var något i stil med ”Mm. Det är ungefär tjugofem minuter mellan bussarna”. Så det var det enda fakta jag hade när jag gav mig in i resan. Såhär med facit i hand kan jag tala om att det är en väldigt mysig stad. Och lite större än jag hade förväntat mig efter beskrivningen om busstider. Storleksmässigt skulle jag jämföra den med Övik, vilket totally makes sense om du varit i Övik – Annars: not so much.
Bilderna jag tog när vi var där inkluderar vårt mysiga vandrarhem, min ännu mysigare lägenhet och en helvetisk massa apor. Men det viktiga är ju min lägenhet:

Här är huset där jag bor! Det ser ut som jag bor i ett hus från Misfits! You Guys! #excitedtjej

Det här är min ytterdörr. Och min gröna postlåda där till höger.

Och det här är mitt köksfönster! Jag är inte helt säker på how I feel about det fönstret än. Jag kommer ju literally att bajsa på mig om min granne går förbi utanför.

Detta är utsikten från min ytterdörr! Det du – hur många kan säga att dom har utsikt från sin ytterdörr? What’s that? Många? Shut up.

Ooh! Såhär ser min lägenhet ut när man står i hallen!

Och det här är den underbart fulsnygga tapeten som jag har äran att ha i min hall.

Det här är mina alldeles för många garderober.

Köket! Med världens bästa färgval på skåpluckorna. Jag är väldigt excited över min helt oanvända ugn däremot! Gammal inbränd mat = Ew.

Såhär ser min lägenhet ut om man står i vardags-/sov-/arbets-/matrummet!

Det här är mitt vardags-/mat-/arbetsrum och där borta i alkoven är mitt sovrum!

Syster tappade intresse ganska snabbt.

Lägg märke till hur smarta väggar jag har som talar om precis vart man ska hänga tavlorna och hur stora dom ska vara!

Det här är en balkong som jag också har! Inte inglasad dock, men nu vet Peter Pan var han får ta vägen när han är dum i huvudet.

Fortsättningen på min balkong.

Det här är mitt källarförråd. Där jag låste in en bricka som jag köpte på Myrorna för tjugo kronor. At least I think I’m really funny.

I also have a badrum, but seriously nobody wants to see a bild på ett badrum här. Really. Och även om allt i lägenheten just nu är slitet, fult och gammalt på ett otroligt charmigt sätt så kommer lägenheten att vara renoverad när jag väl flyttar in där. Alla tapeter ska bytas (bye bye fulsnygga tapeterna!), alla golvmattor ska bytas och köksluckor och garderobsdörrar ska målas om. Jag antar att 90% av det nya kommer att vara vitt. Det blir en spännande överraskning när jag kommer tillbaka!