nennes scrapbook

Comments (2)

The Late Late Show

Såhär på senaste tiden då jag har haft en massa trevlig fritid har jag tagit upp en long lost vana av att följa The Late Late Show with Craig Ferguson. Det finns mycket roligt i det här programmet som jag skulle kunna prata om. Men av alla skämt så är bland det roligaste jag vet när någon svär. Istället för att censurera med vanliga tråkiga pixlar, täcker de munnen med en flagga från ett land och ersätter svärordet med ett ”uttryck” som tillhör landet. Till exempel dyker spaniens flagga upp tillsammans med ”Ay caramba!”, Nya Zeeland med ”Crikey dingo!” eller ”Dingo ate my baby!”, Frankrike med ”Oh la-la!” eller ”Baguette!”, Tyskland med ”Achtung!” – You get the idea.
Men den flagg-uttrycks kombination som utan tvekan (väldigt partiskt) blivit min favorit är Sveriges flagga med tillhörande uttryck. IKEA kanske? Schmorgy-bork? Nope! Tillsammans med den svenska flaggan har dom helt enkelt valt att säga ”The Girl with the Dragon Tattoo!” så fort som möjligt. Och jag skrattar ihjäl mig varenda gång.

Comments (4)

Will Grayson, Will Grayson

Jag ska erkänna att jag är partisk. Jag har läst John Green-böcker tidigare, och jag gillade boken i samma stund som jag såg omslaget.
Men den här boken har två författare – John Green, som jag redan nämt, 50% av YouTube-duon Vlogbrothers och författare av bland andra Paper Towns och Looking for Alaska. Den andra personen som skrivit boken heter David Levithan, och han är väl främst känd för att ha skrivit Nick & Norah’s Infinite Playlist.
Boken handlar om två personer, som båda heter Will Grayson. Den ena Will Grayson är en kille som ofrivilligt blivit bästa kompis med Tiny Cooper. Tiny är inte världens mest ‘bögiga’ person, och inte heller världens största person – men mycket möjligt världens största person som är väldigt, väldigt gay.
Den andre Will Grayson (vilket jag också tror är den svenska titeln på boken) är en ensam, lite emo får man väl säga – lite ‘Where is the raven, which is my heart?‘-aktig, kille som klär sig i svart och spenderar den mesta av sin tid i instant message-konversationer med Isaac, en kille han träffat på nätet.
Den förste Will Grayson är skriven av John Green, och den andre av David Levithan – varannat kapitel i boken är om den förste Will Grayson, och vartannat om den andre.
Något som jag inte riktigt vet om jag accepterat än är det faktum att David Levithan valt att skriva sin halva av boken utan versaler. Varannat kapitel saknar helt stora bokstäver, inte ens när det gäller namn använder han det, vilket i och för sig har en förklaring om man läser samtalet mellan författarna längst bak i boken. Men jag har inte bestämt mig än för om jag gillar det eller inte. Min hjärna är i konflikt.
Det är inte den bästa bok jag läst på ett tag, och den gjorde inget djupt intryck på mig – men den är väldigt bra skriven, både rolig och allvarlig *mestrolig* och det är en fin historia som jag försiktigt kan packa ner i en liten låda inuti min hjärna, för att sedan plocka fram den igen en dag då jag behöver muntras upp lite.
Och ärligt talat – en bok som börjar med meningen ”When I was little, my dad used to tell me, ”Will, you can pick your friends, and you can pick your nose, but you can’t pick your friend’s nose” kan man ju på riktigt inte låta bli att älska.

Comments (4)

I think I got my inspiration back

Comments (7)

City of dissapointment

Mayor: Me

Wow. Okej. Så, som jag nämnt tidigare fick jag Hunger Games-trilogin av Pappa i julklapp. Den är till och med i en fin liten samlarbox, ungefär sådär som TV-serier och DVD-skivor brukar vara i.
Jag ska vara helt ärligt och säga att jag inte läser speciellt mycket böcker (förra året hamnade jag på ynka 11* böcker, det är inte ens en bok per månad. Patetiskt) Men! Det är något som jag bestämt vill ändra på. Speciellt efter att ha läst Hunger Games.
Den andra boken, Catching Fire, tog mig två dagar att läsa ut. Så igår kväll (natt) bestämde jag mig för att börja på den tredje. Jag var lite skeptiskt, eftersom att jag har hört mycket om att den tredje boken är urdålig – Och ett pissigt slut på serien. Men ”Äsch” tänkte jag, jag måste ju bilda mig min egen uppfattning.
Nu sitter jag alltså här. Har precis läst klart sida 58, vilken slutar med exakt detta ”This breaks his composure. Average citizens don’t address him this way. ”I have no release orders. And you have no authory to–” Okej fine. Men sida 59, sidan direkt efter, börjar ”the embrodied bedspread, we haul him into the bathtub and turn the shower on him. He hardly notices.”

WHATHEACTUALSHITISHAPPENING

Jag vet inte hur dina erfarenheter med böcker ser ut, men oftast när jag läser böcker så brukar historien fortfarande vara den samma, även om den måste sträcka sig över flera sidor.
Inte nog med att sidan börjar mitt i en mening, den fortsätter inte alls på vad som hände på förra sidan – AND IT’S CLEARLY A PAGE FROM THE FIRST BOOK.

Hahah, great. Vet du en annan sak? DET FORTSÄTTER ATT VARA FÖRSTA BOKEN FRAM TILL SIDAN 394!

Sedan fortsätter, vad jag gissar är, den tredje boken och jag har ingen aning om vad som händer. Sida 394 slutar med ”I think of the moment I sent the arrow flying into the” (vilket utan tvekan är från första boken), 395 börjar med ”who intended to position ourselves among the refugees assigned to the mansion today. Then Peeta, who will trail behind us, ready to create a disturbance as needed.” OH MY GOD.
Nog för att första boken är den bästa, men jag vill inte läsa den igen mitt i den tredje boken? Eller? What is going on? Ska jag behöva köpa en annan version av Mockingjay för att få läsa den? Tycker vi att det är rimligt?

Jag passade även på att kolla upp den olagliga versionen av Mockingjay online, det kunde ju vara så att jag var helt dum i huvudet och inte fattade någonting. Men nej. Där min bok byter till att vara den första boken fortsätter online-versionen på den tredje boken. Vilket är precis vad det är tänkt att en bok ska göra.

*Du vet att jag har listor för allt: Kjell av Kjell Eriksson, Var är Alaska? av John Green, Mostly Harmless av Douglas Adams, Hundraåringen Som Klev ut Genom Fönstret och Försvann av Jonas Jonasson, The Bedwetter av Sarah Silverman, Paper Towns av John Green, Life and Laughing av Michael McIntyre, This is a Book av Demetri Martin, It’s Not Me, It’s You av Jon Richardson, The Will to Whatevs av Eugene Mirman & The Hunger Games av Suzanne Collins

Comments (7)

First inlägg of 2012 – about 2012

Du som inte åt middag med oss på nyårsafton missade inte bara den otroligt fina dukningen min Mamma gjort. Du missade även bordsplaceringen – i form av anagram av allas namn! (om du inte vet vad ett anagram är kan du fortsätta läsa den här parentesen, om du redan vet ser jag ingen vits med att du fortsätter läsa. Hursomhelst, ett anagram är när man tar alla bokstäver i, det här fallet, ett namn och blandar om dom så att man bildar ett helt nytt ord!)
Tyvärr tog jag inte bilder på alla – men några fick jag med i alla fall. ”Grym Vekbi” är My Bergvik, ”Greven Bardisk” är Anders Bergvik och (min favorit) ”Bleke Ingvar” är Lena Bergvik. Jag upptäcker nu att jag bara har bilder på familjen Bergviks skyltar. Hm.
Jag är inte helt säker, men jag tror att jag var något i stil med ”Sövt Ramaskri” (med enkelt ”v” eftersom att det inte går att göra några ord alls med ett dubbelt)
Efter middagen kom både Lollo och Julia. Så vi settade upp camp nere i det nyrenoverade rummet i källaren. Där jag för övrigt gjort fint med ljusslingor, godis och värmeljus (både för att det var fint, men också för att det var kallt så in i h-vete där nere).
Även fast mer än hälften av de av mina kära vänner som var bjudna lämnade återbud samma dag, haha, så hade vi väldigt trevligt! Det var ganska skönt att bara vara vi tre som alla känner varandra väldigt bra. Jag hade inte kunnat tänkt mig ett bättre sätt att invänta 2012 på.
Strax innan klockan tolv klädde vi på oss och gick ut på Skönsbergsvägen för att titta på fyrverkerierna i hamnen. Mamma tog även med de pizzabullar som hon så tappert bakat, och värmt i mikron – som ingen ville ha.

När fyrverkerierna var över tände vi.. Ja, vad heter det? Sådana där pappersballonger som man sätter eld på och släpper ut i rymden? Du vet vad jag pratar om?

Åh! Och Mamma ville låta Sidsjö-traditionen leva vidare hos oss, så de skrev ”2012″ med marschaller på gräsmattan utanför vårt vardagsrumsfönster. Om du inte känner till Sidsjö-traditionen (vilket inte alls vore konstigt, den har varken funnits speciellt länge, eller är speciellt välkänd) Det är något som min Mammas bästa kompis började med när de bodde i Sidsjön, med utsikt över skidbacken – De fyllde ryggsäckar med marschaller, tog på sig pannlampor och kommunicerade via walkie talkie. Och så skrev dom det nya året i Sidsjö-backen med marschallerna. Så det vi hade var en ganska (väldigt) liten variant av det.

Det syns väldigt dåligt här tyvärr. Det var lite imma på kameralinsen. Men det står 2012. Det lovar jag.

Efter fyrverkerierna och pappersballongerna återvände vi till vår källare. Och öppnade flaskan med barn-champagne som jag införskaffat. Problem? Jag hade aldrig öppnat en sån flaska förut. Och ingen annan ville göra det heller. Jag var livrädd, vilket enkelt bevisas med bilden nedan. Själv var jag, efter cirka fem minuter av misslyckade försök att öppna flaskan, övertygad om att inget skulle hända – eftersom att vi inte hade skakat flaskan. Woah. I was wrong. Helt plötsligt small det till och korken for rakt upp i taket med en lika stor smäll. Vi skrek alla tre. Sedan skålade vi.

Sedan lekte vi med tomtebloss en stund. Tills de tog slut.

Vi gjorde diverse saker och hade allmänt trevligt fram till ungefär halv fem på morgonen. När vi gick upp till lägenheten för att hämta ytterkläder hade både Emma och Lina kommit hem redan, och Sussi hade somnat i soffan, och hennes schäfer sov lika tungt på vardagsrumsgolvet.

Det var utan tvekan (and I know I made this joke last year too) den bästa nyårsaftonen jag har haft på ett år!

Ooh! And oh my god my Mum has the most beautiful friends! (In a personality-way) En sak som Anders gjorde under kvällen var att gå omkring in vår lägenhet och plocka på sig saker från vårt hem – i en plastpåse. Han tog bland annat en liten vit julbock, potatisstamparen, en kökshandduk och en klädborste. Sedan tog han med sig alla sakerna hem. Och vid fem på morgonen fick Mamma ett SMS med en bild på alla sakerna uppställda hemma hos familjen Bergvik – som ett slags altare.
Dagen efter ringde det på dörren. Så fick vi en påse tillbaka med alla sakerna i – ”Jag vet inte hur det här gick till!”

Comments (2)

Andra julaftonen i år!

”Dagen innan nyår?” – Shutup.

Den 24 December, alltså på riktiga julafton, firade jag jul igen! Denna gång med Mamma, Syster, Kusiner och Moster Karin och Morbror(?) Esbjörn! Vi hade jättemysigt med julmat, Kalle Anka, julklappar och massor med julmust och choklad!
Och min syster lockade mitt hår i, vad hon kallade, ”dock-lockar”, vilket för övrigt är ett väldigt roligt ord att säga. You should try it sometime.

Och eftersom att jag är en självcentrerad tonåring med tillgång till en kamera ska jag nu tala om (och visa bilder) på allt (inte allt) jag fick i julklapp!
Vi börjar med en liten bok med recept på praliner tillsammans med små silikon-formar att göra praliner i, since we all remember how good I am at baking. Vem vill göra praliner?* Jag bjuder på toast! (Jag har ett toastjärn nu)

*Jag läste precis det där själv och misstolkade vad jag själv skrivit. ”Vem vill göra praliner?” ser ut som ”Vem fan vill göra praliner that’s fucking stupid!” när man skriver det. Men jag menade det självklart som ”Vem av er underbara människor vill göra så otroligt goda praliner med lilla mig?” Såklart.

Jag fick också en bok ”Liten Bruksanvisning för Livet vid 20+” – ’cause appearantly I’m 20+ now. I boken är små tips och råd på hur man ska bete sig och göra i livet. Vissa är djupa (”Att erkänna att man gjort fel är att påpeka att man inte är så dum som man var tidigare”) medan andra är väldigt konkreta (”Betala dina räkningar i tid”). Några andra av mina favoriter finns här under:

I ett jättefint kuvert med ett minst lika fint kort fick jag ett trevligt litet rim och ett tusen kronor. Tusen kronor tackar vi för när vi är unga och inte har fast inkomst.

Jag fick också ett par jättemysiga sockar, citat från min Mamma ”Det är så enkelt – med sockar och tofflor kan man aldrig ha fel när det gäller dig!”

I ett annat paket var en dator-bords-kudde. Liksom en kudde med ett bord på så att man kan ha datorn bekvämt i knät. Och för att datorn inte ska bli överhettad/få ludd i fläkten (det låter som en otroligt bra förolämpning ”Men du har ju ludd i fläkten du!”)

Och i ännu ett annat paket fick jag två säsonger av världens bästa tv-serie. Ingen protest. Oh god. Arrested Development in my heart. What’s that? Har du inte sett Arrested Development? Well. I am afraid we can no longer be friends. Undantag: Om du inte haft tid/hört talas om det. Lite smakprov kanske? ”Bob Loblaw’s Law Blog”, ”I just blue myself”, ”Annyong” – ”I was a professional twice over – an analyst and a therapist. The world’s first analrapist”. Watch it now! så du hinner catcha up innan den nya säsongen och filmen kommer nästa år! (Excited!)

Also, jag kollade upp Arrested Development för att hitta länken jag precis skrev – And what the fuck, den heter ”Firma, Ruffel & Båg” på svenska. Hur vansinnigt tråkigt låter inte det? Det låter som någon slags Stefan och Krister-show.
Jag fick även ett par skinnvantar med ludd i och ett nytt displayskydd till min telefon – nu kan man till och med se vad som står på skärmen!
Nu var det ju självklart inte så att det bara var jag som fick julklappar. Min syster fick ett par glasögon och ett hårtoppsserum av mig (Jag återanvände rimmet sedan förra gången jag gav henne samma sak, inget märkte något)

Mina söta kusiner fick också julklappar!

Men nu ska du få höra förstår du! Dagen innan julafton, fredagen den 23:e, åkte vi till Mamma från Pappa någon gång mitt på dagen. Med oss hade vi då en jättestor julklapp. Jättestor. På den satt en lapp: ”God Jul Emma & Sara”. Så vi packade in den i bilen, och fick knappt plats själva. Paketet tog upp hela baksätet – Jag fick sitta i knät på min lillasyster när vi åkte ner till Mamma. Sedan bar vi upp paketet och ställde det vid fönstret i vardagsrummet. Och så väntade vi med att öppna det tills alla andra julklappar var öppnade. Vi ville ju inte att Mamma skulle misstänka något. Till saken här tillhör: Paketet var inte alls till mig och Emma. Det var till Mamma – från mig. Och såhär såg min kära Mor ut när hon fick höra det:

Sedan började hon öppna det- -

… Också öppnade hon det lite mer- -

… Sen såg hon vad det var- -

… Och började gråta – -

Men vad var det då för fantastisk julklapp som världens bästa dotter *pointing at self* köpt till sin underbara Mamma?

En 42″ LCD-TV från Philips såklart! För att vi är så materialistiska i vår familj!

Seriously though. Min Mamma har länge tyckt att hennes TV är liten, och sedan hon fick glasögon för ett tag sedan har hon inte tyckt att hon ser bra på TV:n alls. Och eftersom att mina föräldrar har låtit mig bo hemma sedan jag tog studenten – utan att betala någon hyra alls(!) tyckte jag liksom att det var min plikt att köpa en ordentlig TV åt henne. Och ordentlig det är den allt! Jag gjorde min research innan jag köpte den. Den är till exempel på 100Hz istället för 50Hz, vilket bara innebär positiva saker för en sån som jag som lätt får migrän! HD-TV har vi nu också, och ett kort i TV:n istället för en ComHem-box. Den har även USB, HDMI och VGA utgångar – vilket innebär att man kan koppla sin kära dator till den och använda TV:n som datorskärm! Har du någonsin tittat på YouTube på en 42″ skärm? That is something else!
”Men!” tänker du nu ”Den presenten har ju bara med din Mamma att göra! Din Pappa har minsann också låtit dig bo hemma utan att betala hyra – ska inte han få något?” Hah! Svarar jag dig. Åff kårs! Till Pappa har jag köpt två biljetter till Michael Bublés konsert i Globen i April nästa år. No joke – Michael Bublé är Pappas största idol right now. Yup. Best daughter ever. Right here!
Så. Där har vi den. Julen 2011. Kommer förmodligen att bli aningen svår att toppa till nästa år. Då får familjen nöja sig med kol.
Well well, i morgon är det nyårsafton och en massa folk kommer hit för att ha trevligt! Jag har skaffat tomtebloss och fake-champagne (Yes. Fake. För riktig smakar apkiss) – Så det blir som att fira nyår med en tolvåring!

Comments (0)

Kommer ni ihåg musikesteterna som tog studenten samtidigt som oss?

They’re freaking good!

Comments (3)

Första julaftonen i år!

Idag firade jag jul med Pappa och min Syster. Pappa är inte speciellt för traditionellt julfirande (Example #1: Allt julpynt i detta hus – done by me. Jag klädde julgranen alldeles själv. Och Pappa sa på riktigt ”Måste vi klä granen då? Vi kan väl bara sätta ljus i den?” Oh god. Oh no. No. Nope. Never.) Vi hade ingen julmat eller så. Det brukar vi inte ha. Istället åt vi fläskfilé med potatis, och fruktsallad med glass till efterrätt. Sedan öppnade vi paket!
Som bekant gav jag Pappa en elvisp och Wookiee Cookies and Other Galactic Recipes. Min Syster fick Sillybands (som hon hatar med passion. Hehhe. Storasysterhumor), en AUX sladd för att koppla mobilen till en stereo och en låda med godis (alltså en sladd, och en låda godis. Inte en sladd som man kan koppla till en låda godis. Though that would’ve been amazing) – Samma godis som vi bjöd statisterna på under filminspelningen!
Och själv fick jag en väldig massa fina julklappar! Saker som är bra att ha inför en stundande (?) hemifrånflyttning: Skålar i olika storlekar, glas (jag och Stina som precis hade en diskussion angående glas – och det faktum att hon har allt, och jag inte nåt. Nu har jag sex stycken!), bestick och en teburk.

Inte att förglömma – Ett lila toastjärn! Yes! Vem vill ha toast? Jag bjuder! För jag… har ett toastjärn nu!

Fick även ett antal reflexer som jag, helt utan ironi, önskat mig.
Största överraskningen var utan tvekan ett triangelformat paket som innehöll en vitlackad ukulele. Inget jag hade önskat mig, but I fucking love it. Syster fick en svart. Jag tycker vi ska lära oss att spela Rabbit!’s Pink Lemonade. Hon röstar på Over the Rainbow. Vi får se vem som segrar.

Ett jättetungt paket fick jag också. I det paketet var en bok – ”Star Wars – Ljuddeffekterna”. Oh god. We know eachother too well in this family. Boken beskriver hela processen av ljudläggningen i i stort sett alla filmerna. Alla ljudeffekter har ett nummer och med hjälp av ”ljudmodulen”, som dom så vackert valt att kalla den, kan man lyssna på varje litet ljud från filmerna. Bredvid ljudeffektens nummer finns även en beskrivning av hur dom gjorde för att framställa ljudet – Till exempel är det berömda ljudet från när Darth Vader lyfter upp rebellskeppets befälhavare och knäcker halsen på honom gjort av valnötsskal inuti en grapefrukt som mosas ihop – ”Så att man fick ett mosande och ett knastrande ljud på en och samma gång”.

Jag har spenderat större delen av kvällen med den här boken. Filmljud har fascinerat mig på riktigt sedan vi skulle ljudlägga en kort film på en ljudlektion, och fick se hur dom gjort ljudeffekterna i Sagan om Ringen. Ännu mer fascinerad av det blev jag för ett par veckor sedan då jag såg Wall-E för första gången, och därmed också extramaterialet och inslaget om hur ljudeffekterna i den filmen var gjorda – OCH hur de gjorde ljudeffekterna i de gamla Disney-filmerna.
Also, min Syster fick en elfiol! Detta är vad min Farmor svarade när Pappa skickade en bild på Emma och fiolen till henne:

På vilket Pappa svarade ”Full eller?!”. I love my family.

I ett annat paket fick jag lite lukta gott. Som jag inte riktigt kan säga vad det luktar. Gott luktar det ju, men det är ju inte en lukt per se.
Jag fick även ett par paket som inte kommit än – Hunger Games-trilogin på pocket och en Röde mikrofon till min kamera!
Av min Syster fick jag riktiga tecknarpennor! What’s that? You didn’t know jag kunde rita? I’ll show you some time.

Min underbara Farmor hade skickat världens mjukaste halsduk, ett par tofflor (Syster och jag fick varsitt par – har sprungit omkring i dom hela kvällen ”Det känns som att gå på moln!”), och en handsnidad rödhake i trä. I don’t think you understand hur mycket jag älskar handgjorda saker! Also, I don’t think you understand hur mycket min Farmor älskar fåglar.

I think that was everything. Now let me play you to sleep on my sweet friggin’ ukulele!

It’s even got a pretty little dolphin on it!

Comments (0)

Why do I have this on my head?

I’ve been having a weird day. När jag duschade i morse tog balsamet slut i den ena förpackningen, så jag fyllde på med balsam från den andra. Bad move. Bad bad move. Utan att tänka närmare på situationen insåg jag först när jag hade hela håret fullt av det – Att de två olika märkena av balsam skar sig med varandra. Vilket hade resulterat i att jag hade håret fullt med torra klumpar. Om du tänker dig att du har en bit blött toalettpapper mellan händerna och sedan gnuggar händerna mot varandra. Det du får då – Det var det jag hade i håret. Fast balsam. Inte toapapper. Obviously.
And guess what happened then? Jag träffade Elin! Elin, Elin, Elin! Jag har inte sett henne sedan vi var i Göteborg för några månader sedan. Så det var väldigt trevligt. Och vi gjorde rullrån. ‘Cause appearantly that’s the only thing jag kan baka.
But wait! Sedan gjorde jag det sista julbaket tillsammans med Mamma. Vi gjorde kaffekakor, pepparkaksnötter, chokladknäck och falska potatis-bakelser. Well, jag säger att vi gjorde falska potatis-bakelser. We tried to. But I fucked them up. Jag skulle göra glasyren. Men av någon anledning läste jag på fel recept. Vilket slutade med att jag bland annat blandade i en hel del bakpulver i glasyren. There should never be bakpulver in the glasyren.
Kommer du ihåg vad jag sa nyss – Om att rullrån var det enda jag kan baka? Yup. So true.

Comments (3)

Can we talk about how i want to be Kimbra for a second?

(Postar det här inlägget eftersom att Lollos inlägg påminde mig)

I mean. Just look at this. Look at it!

Ideal person: the lovechild of Kimbra, St. Vincent, Agnes Obel och Maria Timm. So, basically. Om Kimbra och St. Vincent fick ett barn, och Agnes Obel och Maria Timm fick ett. Och så fick dom barnen ett barn tillsammans. That’s the baby I’d like to be. I’d like to be that baby. Yes.