Kolon stort ‘D’
Jag har utvecklat ett milt beroende av att av-noppa saker med en sådan här liten eldriven av-noppare (Jag skulle inte ta gift på att det är den korrekta benämningen).
Mamma är inte lika övertygad om att beroendet är milt. Jag spenderar mina dagar med att smyga in i de rum där min Mamma för tillfället befinner sig. Med av-nopparen i högsta hugg. Sedan stannar jag upp. Ger Mamma ett stycke allvarlig blick och slår på av-nopparen så att det låter sådär härligt mycket. Mitt i allt oväsen ber jag högst allvarligt om Mamma har något hon önskar av-noppas.
Jag har hittills av-noppat: tre par vantar, två jackor, en kofta och ett antal halsdukar. Sedan i söndags. Jag kan sluta när jag vill. Eller när jag inte vill. Mamma har tagit ifrån mig av-nopparen.
