nennes scrapbook

Comin’ to you from the backture!

(Alltså motsatsen av future)

Alltså, jag skrev det mesta av det här inlägget i tisdags precis efter jag sett The Amazing Spider-Man för andra gången. Sedan tappade jag liksom lusten och gav upp. Sedan vart jag liksom ledsen över att jag gav upp. Sedan skrev jag klart. Och nu postar jag det. So. You’re welcome.

Also, did you know this existed?! (I realize now att det inte alls är uppenbart att det är O’boy med jordgubbssmak i glaset. Det ser precis ut som vanlig O’boy. Men det är det inte. Promise) Anyway, here we go:

2012-07-18, kl. 00.27: Jag har precis sett THE AMAZING (freaking) SPIDER-MAN för andra gången! Och den var lika amazing den här gången! (Did you get it? Amazing Spider-Man, ’cause it was amazing! I am very good at making the funny). Förra gången jag såg den var jag i Övik och gick med mina kusiner, faster och farmor, och utan att spoila hela filmen kan jag avslöja att min farmor grät under scenen med byggkranarna. Riktiga tårar. One thing though: Bing?! Really?! Vill du att jag ska tro att en science-nerd inte använder Google? Seriously? Jag tänker inte prata mycket mer om filmen, because obviously i’m a fan. Det jag kan säga dock är att den här filmen stämmer mycket bättre överens med det minne av Spindelmannen jag har sedan jag var liten och såg den tecknade serien på helgmorgnar, även om jag kan se nu att skämten är dåligt översatta och Niklas Wahlgren spelar över ordentligt – ”Tänker du bråka blir det inge mer jobb i den här stan!” Okej, jag fattar. I’m a nerd, in the very un-cool way. Jag menar, senast i förrgår fangirlade jag totalt på Willys över att dom hade godisburkar med Star Wars-motiv och Star Wars-godis (Yes, of course I took pictures!). Så om jag säger att en film om en tonåring i New York som blir biten av en spindel och flyger omkring i spandexdräkt är awesome, så förstår jag att det inte väger speciellt högt. Något som däremot borde väga betydligt högre är det faktum att min not-so-easy-to-please syster som jag hypat filmen för i över en vecka vände sig mot mig under filmen och sa ”Okej. Nu älskar jag också den här filmen”. Den fick till och med godkänt av en äkta nörd – min pappa, som läste serietidningarna när han var mindre. Det är mer än vad man kan säga om mesiga Toby Maguire-versionen. En spännande sak att notera är också att salongen i Övik hade stört mycket bättre 3D än här i Sundsvall. Nästa gång vi ska se en 3D-film så bokar vi biljetterna i Övik och roadtrippar dit. Seriously, it’s worth it. Okay. I’m gonna stop now.
Vad jag kom hit för att prata om var egentligen min semester i semestern hos farmor. Det är inte sommar på riktigt förrän jag fått åtminstone en vecka hos min farmor. Så är det. Så har det alltid varit. Ännu bättre är det om man lyckas tajma det så att man får träffa Marcus och Jonas, if you don’t know who Marcus och Jonas är; they’re my cousins, and they look like this:

But to be fair, I also look like this:

(foto: Jonas)

Ella som spelar en av de större rollerna i Ömheten behövde nämligen någon som kunde köra henne till hennes farmor och farfar i Övik. Så jag tog tillfället i akt och hälsade på min egen farmor efter att jag släppt av Ella i stan. Sedan blev jag liksom kvar där i en vecka. (Oh god. Jag kan inte ens ta mig själv på allvar när texten är precis under den där bilden)

(foto: Jonas)

Min minsta kusin som inte är så liten längre – Jonas – hade haft en himla massa otur redan innan jag kom dit. Någonstans under vägen hade hans dator kraschat och ville inte längre starta alls. Plånboken hade han tappat någonstans mellan Kiruna och Övik. Utan både dator plånbok finns det ju inte mycket mer som kan hända. Så han badade med sin iPhone. Och jag filmade det. Här följer en bildserie då Jonas, mitt i sitt dyk, inser att telefonen fortfarande är kvar i fickan och vrålar ”NEJ!”. Sedan plaskar han i. För att sedan dyka upp igen på en millisekund med telefonen högt över huvudet:

Trots att vi nästan bara träffas en gång om året så drabbas vi aldrig av blyghet mot varandra eller pinsamma tystnader. Så fort vi ses är det som att vi aldrig var ifrån varandra. Kanske beror det på att vi är släkt med varandra och därmed måste tycka om varandra. Men jag hoppas, och tror, mer på att det har att göra med hur mycket vi tycker om varandra och hur roligt vi har tillsammans. Och lite att vi är släkt, för det är väl en viktig detalj? (Ordet ‘varandra‘ förekom fem gånger i det här stycket)

(foto: Marcus)

Vänligen notera den vackra mössan som Jonas har på huvudet. Den kommer att återkomma längre fram… (Ooh! Cliffhanger – making things exciting!) En annan sak jag fick göra under veckan var att lära mig äta sushi. Då menar jag inte att jag numera tycker att det är gott – Jag menar att jag bokstavligen fick lära mig hur man äter sushi. Det smakade sött… Och salt… Anyway, dom var ju fina att titta på.

Det blir mer och mer uppenbart för mig att jag egentligen inte hade så mycket att säga. Jag hade mest en hel massa bilder – Hey, look – it’s min faster! Min faster sa en sak som fastnade i mig. Vi pratade om Facebook, as you do, och hon nämnde det faktum att om datorn kraschar, eller om det av någon anledning skulle brinna så finns bilderna man laddat upp på Facebook ändå kvar. Dom är liksom där. Och eftersom att jag inte har någon Facebook (shame on me!) så vänder jag mig hit istället. Med en tanke om att lägga in en hel del bilder som dels är sjukt roliga för min del att se på, men också med en förhoppning om att jag då kan lita på att dom kommer att finnas kvar här. Och det känns liksom tryggt på något sätt. Vi (läs: Jonas) bakade scones också. Såhär goda blev dom – smaka på dom med ögonen!

(foto: Jonas)

Om du var med på filmlägret (99% säker på att du inte var det) så kommer du ihåg att jag pratade om en gammal, norsk sagobok som farmor brukade läsa för oss på kvällarna. Det här är den sagoboken.

Oh! But wait, i just remembered i do have something to prata om! En kväll (läs: natt) när vi gick på skattjakt runt i huset (det var inte alls vad vi gjorde, men det låter mycket mer spännande så – so just stay with me on this) så hittade Marcus en FREAKING SUPER 8 KAMERA. I am not kidding! Så efter att jag totalt fangirlat (nerdgasm kallade dom det, not sure about that one) över kameran i en kvart började vi titta närmare i garderoben där Marcus hittat kameran. Och där fanns EN TILL KAMERA. Och ANALOGT FINAL CUT (klipp-apparat och tejp-ihop-apparat – i am way too excited to ta reda på vad det heter egentligen). Och DIABILDER. Och ÄNNU MER GREJER. När farmor sedan märkte hur onormalt excited jag var över all den gamla utrustningen var hon otroligt snabb på att lova bort rubbet till mig, om jag ville ha det. Om jag ville ha det. God. Jag är alltså numera stolt ägare av en mindre samling gammal elektronik. Inklusive en SUPER 8 KAMERA OCH PROJEKTOR. People! Det var sån utrustning som Steven motherfucking Spielberg började göra film på. Seriously. Super 8 kameran går på vanliga batterier. Den andra kameran har en sladd, som går till ett batteri, som sitter i en låda, som driver VHS-bandspelaren som man spelar in på, som väger flera kilo, som man har i en rem runt axeln. Jag är så sjukt starstruck över utrustningen att det inte är klokt på en fläck. And they’re so cute. And i love them SO MUCH.

Vi hittade den här analoga Nikon-kameran också, och speciellt jag var über-excited eftersom att den liknade kameran som Peter Parker hade i filmen! (See, I am tying all the loose strings in this inlägg together!)
I samma veva som vi hittade alla de här coola grejerna så lyckades vi också komma över en hel bunt med gamla fotoalbum. Från när vi var små, från när pappa och min faster var små, från när farmor var liten – It was so cool! Vi har en väldigt trevlig kamerakultur på min pappas sida av släkten (det syns inte minst på bilderna här ovan, med konstanta kameror i ansiktet) Så, resten av bilderna i det här inlägget kommer att vara på mig, syster, kusiner, föräldrar, farmor och farfar… Basically släktingar till mig från längesen, och för inte så längesen med en tanke om att fortsätta på temat att de alltid kommer att finnas kvar här, även om datorer kraschar och bränder händer. Det är mycket troligt att du inte är intresserad över huvud taget, men jag ska tala om att det finns en hel del otroligt vackra bilder. Kameraintresset finns i blodet, och många i släkten var (är?) väldigt duktiga fotografer if i do say so myself. And i do. Om inte annat kan du leka leken ”Hur många olika mössor/huvudbonader kan en farfar äga?”

Jag under ett träd, med solglasögon och en hand i skrevet. Bad-ass.

Jag. Ser otroligt förvirrad ut. Kanske över livet och vad det kommer att innebära.

Den här bilden ska jag visa när jag blivit erkänd filmmänniska – Då ska jag croppa ut Pappa och bebis-Emma, och bara ha kvar mig själv och kameran. Sedan ska jag envist hävda att det här var stunden då min karriär började.

Det här är gänget. Jag, Marcus och Arnold Schwarz- Jag menar Emma.

Farfar och Farmor under någons dop. En gissning säger att det är Emmas. Eller mitt.

Jag och Marcus.

En fågel. Vet inte vilken slags fågel, men det vet säkert Farmor.

Jag och Marcus.

Emma och Jonas.

Jag och Marcus.

Alla fyra kusinerna vid fikabordet hos Signhild, tror jag.

Mamma och Emma.

Jag och Emma i en badbalja på gräsmattan.

Farfar och någon på skidor i Norge, tror jag.

Faster Agneta.

Farfar.

Pappa är säker på att den här bilden är tagen precis innan Farfar nyser. Han kan ha rätt. There’s no way to tell.

Farfar. Fun fact: Farmor och Farfar träffades när Farmor var lika gammal som jag är nu. Det är helt sjukt att tänka på.

Farfar och Faster Agneta på ett berg.

Srs bsnss med Farfar och okänd man.

Självporträtt av Faster Agneta.

Farmor och en kikare.

Farfar fiskar.

Pappa. Oh my god. Hahah!

Seglar-Farfar, och ännu en mössa.

Faster, Farmor och en symaskin.

Pappa och Farfar. Det enda jag kan tänka på när jag ser den här bilden är hur Farfar måste tänka något i stil med ”Herregud. Vad ska det bli av den yngre generationen?”

Pappa på en segelbåt, i en liten flytväst.

Kapten Farfar.

Farmor.

Pappa. Det bästa med den här bilden är hur mycket Pappa inte tycker om den.

Farmor.

Farfar i solglasögon bland skidor och stavar.

Faster, Farmor och Pappa i snön.

Tripp, trapp, trull. Pappa, Farmor och Farfar.

Farfar i snön.

Faster Agneta och Pappa. Med respektive gosedjur och docka. Tror jag.

Pappa och Faster Agneta. Roliga redan då.

Familjen i den omtalade lilla fiske-stugan i Norge. Notera hur nära Agneta är att få en flaska av något i huvudet av Pappa. Schysst.

Farmor, Pappa och Agneta på stranden.

Farmor fiskar.

Farfar har en ny hatt.

Ett modellflygplan, Pappa, Farfar och Agneta. Och en ny mössa.

Farmor. Mest hennes rumpa.

Farfar skottar i ännu en mössa.

Agneta och de omtalade marsvinen som bara blev fler och fler.

Agneta och Pappa. Seriöst. Jag är så stört lik Pappa. Det hade lika gärna kunnat vara jag i hängselbyxor och polotröja.

Farfar och Pappa.

Farfar.

Pappa, längst till höger, med ganska små kompisar. Och de omtalade Kalles Kaviar-tröjorna.

Pappa har fångat en gädda. Ew.

Pappa, Agneta och Farmors huvud på klippor.

Pappa och hans älskade gamla moppe. Eller ja, den var ju inte gammal då.

Farfar röker pipa i dimman.

Farfar. Seriously, how cool does one person get to be?!

Farfar vi Norsk-Svenska gränsen.

Farmor i otroligt vackert ljus.

Farmor, Pappa och Agneta.

Farfar, Farmor och Pappa.

Familjemiddag.

Pappa tajmar snökastet på Farfar helt perfekt. Also, om man kollar riktigt noga så ser man att Pappa har på sig mössan som Jonas hade på sig i bilderna här ovanför. Yes. Det är samma mössa.

Pappa, Agneta och Farmor seglar båt.

Det är kallt att segla.

Farmor ute på isen. Det vita är en skrapa på fotot. Inte ett munsår eller vad du nu trodde.

Visste du att min Farfar var Hulken?

Farmor visar upp sin snygga jumpsuit med tillhörande rött skärp.

Pappa och Farmor seglar.

Farfar seglar med en ny mössa!

Farmor i solen.

Faster Agneta.

Farfar med ännu en… huvudbonad.

Farmor solar på havet. I en båt.

Farmor. Jag älskar färgerna och ljuset i den här bilden.

Vet inte riktigt vad som pågår. Men den här bilden är snyyyygg.

Farfar och Farmor vid matbordet.

Farfar och Farmor. Seriöst. Om någon nånsin frågar mig vad kärlek är så ska jag visa dom den här bilden. Because I’m that cheesy. Åh. Jag blir alldeles bubblig av den. Så otroligt vacker bild.

Tack för att du följde med på min tidsresa, hoppas du haft lika trevligt som jag. Om du tagit dig hela vägen hit så vinner du en guldstjärna! Du får själv skriva ut den och sätta den på väggen.

Fun fact: Den gröna pinnen i första bilden som du trodde var ett sugrör var egentligen en sked! Your whole life is a lie!

---