nennes scrapbook

SKRIVER PITCH OCH ÄR ALLMÄNT PEPPAD

Läs: trött. Så vad har jag gjort den senaste tiden undrar du. ”Massor!” svarar jag lite för entusiastiskt. Sådär så att det nästan blir obehagligt. Men om vi tänker oss att det är en riktig fråga och att jag har ett riktigt svar så skulle det nog låta lite i den här stilen: Massor! HAHA. Vad menar du med att ”vissa skämt inte gör sig i text”?
Just nu lyssnar jag på min nya bästa låt: Drop the Game (x). Knepigt. Den representerar inte alls hur jag känner mig. Eller göör den det?
Och min andra nya bästa låt: Yeah Yeah (x). Correct me if I’m wrong, men Lollo – jag tror du skulle älska den här videon!

Sitter och skriver pitch tillsammans med Lollo (hon är representerad av dator i bilden). JUST DET! Vi gick vidare i Mid Nordic Film-tävlingen och ska till Trondheim och pitcha mot andra svenskar, norrmän, danskar och finnar (trying very hard not to make the obvious joke here) om 100.000 kronor. wat.
Mitt i detta gick jag en B-fotokurs med Hanna Kriisa och fick lära mig + öva hur man drar skärpa ordentligt på både RED och Alexa. Med follow focus, ultraljuds- och lasermätare, kuggband och… vanligt analogt måttband såklart. På en kvart fick jag dessutom tejp-tips för en livsstid. Visste inte att man kunde lära sig så mycket om tejp, men guess what?! det kan man. Det kunde du kanske ha gissat, ja. Lite inside: Man drar skärpan mycket bättre om man inte kollar på en monitor. DET kunde du väl i alla fall inte gissa?!

Och efter den helgen snodde jag (och Moa och Cia) med oss RED Epicen ner till Falun för att spela in vår dokumentärfilm om hashtags. Officiellt har den ingen titel än. Förslag mottages med stort leende. Epicen med anhang fick bo hemma hos mig och kände sig alldeles hemma.

I filmen går vi igenom historien bakom själva symbolen och intervjuar personer i alla möjliga olika åldrar om deras relation till den (och sociala medier i allmänhet). Vi har till och med fått tag i Chris Messina som officiellt är hjärnan bakom hashtaggen, eller ”Hashtaggens Fader” som vi väljer att referera till honom i vår grupp. När vi går igenom historien bakom symbolen går vi igenom dess bakgrund i notsystemet (ett halvt tonsteg upp), 70-talet (första knapptelefonen) och 90-talet (mobil och internet), till idag (smartphones) – Så natürlich byggde vi upp 70-tal, 90-tal och nutid i studion.

Vi hade Messi på en skrivbordsstol som matchade green screenen och varje gång jag kom in i studion trodde jag att det var en real life människa som satt där. = jag sket på mig. Ew. Så himla onödigt sagt. Sen i alla fall ville vi filma uppifrån och proceeded to att göra filmens svettigaste kamerarigg:

Och här sitter jag i studion och fryser. Note to self: studion är kall. Packa varma kläder.

Vi har delat in de vi intervjuat i olika grupper beroende på ålder. Sedan har vi intervjuat dem framför olika tapeter, i olika stolar för att det ska bli lite kul variation mellan bilderna i klippningen sedan.

Det märks att det är inspelning när benen ser ut såhär. Antingen är det så att jag har otroligt lätt att få blåmärken eller så är det så att blåmärken bara älskar mig och inte kan hålla sig borta. Mamma har en annan teori: att jag skulle ha dålig bär-teknik. Really? Vad har detta med bär att göra? Amen skratta då!

Also, who the fuck får blåmärken mitt på underarmen? Me, that’s who. The fuck.

I filmen försöker vi dessutom visualisera och förklara hur en hashtag fungerar genom några personer på ett fält. Hur det ska gå till får du veta senare. Det kan ha att göra med att vi inte är helt säkra själva än.

Här, btw, är mitt fejs när vi insåg att någon tagit vårt minneskort med ljudspåren till åtta av de intervjuer vi har gjort. Så jävla nedslagen. ”Alla bra filmer stöter på problem” tröstade vår lärare oss med. Kanske sant. Men det förändrar inte det faktum att vi måste göra om åtta intervjuer. Men vi får hålla tummarna och hoppas hårt på att detta innebär att filmen blir bättre i slutändan!

In other news: Peter Pan måste lära sig att sova som folk! Och igår var vi i Hedemora och målade en mack till långfilmen Vitt Skräp. Filmen ska utspela sig i början av 80-talet och i ordentlig sjuttiotalsanda blev macken såklart brun. Choklad-brun kom vi överens om att kalla den. Inte det andra som du tänker på. Fy på dig.

Nu har vi börjat klipprocessen dessutom. Sketkul. Och under den tiden har jag adopterad Cias iMac [emoji med hjärt-ögon] Ovan är en bild jag tog medan jag kopierade över allt material på två hårddiskar (1,3TB, hjalp), läste igenom vårt stolpade manus och kollade på youtube samtidigt. Also, Peter Pan sover lite mer som folk nuförtin’. I’ve taught him well.

Is any of this making sense? I can’t tell. Oficiellt helt körd i huvudet hur länge till ska jag behöva skriva på svenska för att mitt ordstavningsprogram ska fatta att jag skriver på svenska. Lite till verkar det som. Nähä. Det har fortfarande inte rättstavat officiellt här ovanför. Jobbigt. Nu får jag göra det själv. Trist. Det är väl sånt här rättstavningsprogram finns för i huvud taget. Aja. Hejdå på’re.

---