In other news

Jag var på hockey i torsdags, and I am not a go-to-hockey kind of person, vilket (om du känner mig åtminstone lite) är en sak du redan känner till. Med hjälp av denna blogg kunde jag enkelt räkna ut att sist jag var på hockey var den 19:de november 2010. Alltså nästan exakt ett år sedan.
Jag fick lära mig vad ‘offside’ innebär – och så fick jag lära mig vad det heter när pucken hamnar bakom en speciell linje utan att någon rört i den, men jag har glömt bort det ordet.
Efter första pausen (det är tre stycken – see! I’m learning! eller var det två? ärligt talat) sa Mamma otroligt sarkastiskt och nedlåtande ”Och nu har dom bytt sida förstår du” – ”Hahah!” svarade jag, medan jag tyst gjorde en mental note av att Timrå nu skulle göra mål på andra sidan planen (heter det plan när man spelar hockey? is-plan?)
Även om jag är måttligt imponerad av själva hockeyn så var det ändå väldigt trevligt eftersom att jag fick umgås med Mamma, Syster och kusin Anna! Så, win – win?

Byt ut ordet ‘ball’ mot ‘puck’ så förstår du precis hur jag kände mig. Och ‘kicked’ mot.. ja, vad man nu gör med en klubba – slår? But you probably already figured that out. ‘Cause you’re smart.


Why you should not let Pappa tvätta dina kläder – En historia i en del

Här är en exakt beskrivning av hur jag känner när jag själv tvättat mina kläder (i rätt temperatur) respektive hur jag känner när Pappa tvättat mina kläder (i fel temperatur) Please do note how upset I am.

So. Appearantly you cannot wash-a yllekläder in 40°. What’s that? Det visste du redan? Klart att du gjorde! Alla vet ju det! Alla utom min Pappa.
”Riktiga kläder ska tåla 40°!” är hans alldeles för tydliga åsikt. Men vad händer då när han tar min bästa yllekofta (som för övrigt var en ordentlig investering eftersom jag betalade fyrahundra kronor för den) och tvättar den i 40°? Den krymper. Den krymper! Ordentligt dessutom. Den är ungefär Peter Pans storlek just nu, kanske att den är lite tajt på honom till och med.
Jag har härmed förbjudit Pappa att röra mina kläder. På riktigt. För alltid. För evigt. (Det är väldigt lång tid, Puh – anyone? Nope? Allright.)

Also, jag har sett en fluga i mitt rum hela kvällen. Eller jag har inte sett den per se. Jag har sett den flyga förbi i ögonvrån – men när jag tittar dit så finns den inte. Jag tyckte att jag hörde den surra förut. Men jag är inte helt säker. Min egentliga fråga här är: Är det spöket från en fluga jag tidigare mördat som kommit för att hemsöka mig – Eller håller jag på att bli completely mental? Det ska tilläggas att jag sitter och lyssnar på fransk musik. Så förmodligen alternativ två.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu