I’M NOT EVEN A TEENAGER ANYMORE LIKE WHAT
Filed in Okategoriserat, 4 oktober 2012, 1:49
Like, am I supposed to be vuxen nu? Like wha- – No? Like, when did this happen?
So, what happened was att jag fyllde 20 (det hurade (is this a real expression? I feel like it might not be) på riktigt i magen när jag läste siffran tyst i mitt huvud) i helgen och Lollo var här i Falund och hälsade på!
Vi hade glasstårta! Dels för att fira födelsedag, men också för att fira goda nyheter! Och vi lagade potatisgratäng och kycklingspett! Och vi drack äppelcider! (Var det äppelcider? Det kan ha varit päroncider. Jag ser den tomma flaskan från var jag sitter, men den är precis så långt bort att det är omöjligt för mig att läsa etiketten)
#kameramaffian
Oooh! Look at this! Det här utvecklas sakteliga till min och Lollos egen specialitet – Mars-milkshake! En total rip off av den underbara Mars-milkshake som man kan köpa på Mc Donald’s i London, gjord på mjölk, vaniljglass och styckade Mars bar-glassar. Nam nam nam!
Åh, åsså fick jag massa presenter av Lollo! WOHO! I’m five years old! Det är alltid roligt att få presenter av henne. Det är alltid roligt att få presenter i allmänhet. Men det är speciellt kul att få dem av Lollo. Det känns så himla kreativt, genomtänkt och omtänksamt! Also, creepy as fuck att hon vet vad jag behöver utan att jag behöver tala om det för henne.
Look! En jättesnygg kökshandduk, en söt bok med bra citat, exklusiva tändstickor, ”Write in Style”-pennor som är helsvarta (hur coolt?!), en blå iPhone-sladd, och visitkort för Fantasi! Som Lollo självklart designat själv! Also, not pictured: En jättesöt katt som numera sitter på nyckeln till garaget och den ligger i bilen och dit vill jag ju inte gå nu när jag bäddat ner mig i soffan med filt och allt! Och extra starka kylskåpsmagneter – Jag får fan inte loss dom från kylskåpet.
Våra fancy pants visitkort! (Did you see the reference to Sommarlovsentreprenörs Rickard? Did you see it? Yes? I’m just making sure you saw it)
I boken med bra citat hittade vi det här citatet av en ren händelse! ”Hell, there are no rules here – we’re trying to accomplish something.” – Thomas A. Edison, which HOLY CRAP passar så sjukt bra in på den situationen vi är i precis exakt nu med vår film! ”Får man göra så? Kan man göra si? Hur gör man det här?” THERE ARE NO RULES HERE WE’RE TRYING TO ACCOMPLISH SOMETHING. FUCK YEAH.
Also, när vi ändå behandlar ämnet, kort update om filmen: Det känns fett! Hela konceptet och idén om hur filmen ska vara, och framförallt hur den ska se ut, faller mer och mer på plats. Helt plötsligt känns allt överkomligt och jag tror mer och mer på att det här kommer bli något vi kan vara sjukt jävla stolta över!
… Jag köpte några födelsedagspresenter till mig själv också. Like you do.
Vi letade tomtebloss på varenda affär i stan. Inte för att det säger speciellt mycket eftersom det finns typ två. Men vi hittade inga. Till slut fick vi nöja oss med något som tydligen heter ”Isfacklor” och det lät ju ballt. Sedan köpte vi Twix och Mars Mc Flurry, satte isfacklorna i dem och fotade. Slash filmade. Det viktiga i den här meningen är att vi är sjukt kameraberoende.
Det här är också något som hände under tiden Lollo var här. Trust me, it was alot less creepy i stunden då bilden togs. Nu påminner den mig obehagligt mycket om Blair Witch Project. Hrm. It’s very funny though.
Efter att ha hoppat på och över Lollo hela nätterna hela helgen var Peter Pan helt utmattad när det blev tyst och tomt i lägenheten. Så han gick och lade sig under sekretären och sov en stund i solskenet.
Side note: WOHO sundsvallspremiär av Bitchkram nästa torsdag! Peppa!
… Wait a minute! Sen när stavas ‘anmälan’ med två n på slutet?
All in all: Nenne is a happy, 20 år gammal, camper!
Jag låter denna bild av det fina jag hittade utanför mitt fönster tona av detta inlägg… Märker du att det tonar av… Märker du… Tonar… Du… Av…
VI VANN VI VANN VI VANN
Filed in Film, 18 september 2012, 1:26
Sundsvall sett från Södra Berget genom linsen på en dålig mobilkamera.
Du kommer säkert ihåg tävlingen som jag och Lollo var med i för att vinna 15.000 kronor till vår film (om inte kan du bara scrolla ner en bit så kommer du till det inlägget – hur fiffigt som helst!) Tävlingen avgjordes natten mellan tionde och elfte september. Efter skolan tisdag den tionde satte jag mig i bilen och körde upp till Sundsvall där jag och Lollo blivit bjudna på Eldsjälsträff tillsammans med en massa andra människor som också hade projekt stöttade av Skandias Idéer för Livet. Vi kom dit cirka 15.10 på onsdagen. Sena så klart. Alla andra var där 15.00. Det gäller att börja starkt! Sedan var det fullspäckat schema fram till 23.00! Vi hade workshops och fick ”medieträning” (ska vi kalla det så?) med en kille som helt uppenbart var barnbarn till Hajk-mannen. Eller så kom dom bara från samma ställe. Tomato, tomato (AAH. Har du någonsin upptäckt att det uttrycket inte fungerar i text? FUCK.) To-mäj-to, to-mah-to? Nope. Hursomhelst fick vi lite bra saker att tänka på när man ska berätta om sitt projekt för till exempel journalister. Vi fick lyssna på Stigge som på riktigt var hur jefla rolig som helst.
Vi fick höra alla andra personer berätta om sina projekt och vad de sysslade med. Det var nästan bäst av allt, fyfan vad fina människor det finns! Finns det något bättre än att få lyssna på engagerade människor prata om något som de verkligen brinner för? (OBS! Retorisk fråga)
När vi worshoppat klart för dagen bjöd Skandia på middag i Galaxen på Södra Berget – Samma stora ställe där vi hade studentbalen, allihopa! – Tillsammans med alla som faktiskt jobbade på Skandia. Vi eldsjälar hade egna bord, lite kändes det dock som att vi crashade deras personalfest. Maten hade Leif Mannerström lagat, och det är viktigt för han är tydligen känd eller nåt sånt. Han presenterade själv alla maträtter i videoform vilket var väldigt sött.
Här är en fruktansvärd mobilbild som inte alls gör den goda maten rättvisa.
När vi blev frågade om vi ville ha vitt vin till förrätten svarade Lollo det gulligaste man möjligen kan svara på den frågan ”Får man tacka nej?” Det fick man. Så vi tackade nej. Kort därefter blev det känt att det var kockens egen vinserie som han officiellt hade premiär för under middagen. Då ångrade vi oss lite. Nog för att vin är skitäckligt, men en världspremiär är ju en världspremiär!
Vi drack Fanta istället. ‘Cause we’re grown ups like that!
Mellan rätterna var en trevlig komiker från Skåne på scenen, och ett par trollkarlar (är det den korrekta benämningen? Magiker? Illusionister? Det känns som att jag kommer längre och längre ifrån det rätta alternativet) gick omkring bland borden och illusionerade för alla.
Mot slutet klev chefen för Idéer för Livet (om jag inte är helt ute och cyklar) upp på scenen och sa i mikrofonen ”Vi har en tävling som heter Stötta en Idé och den avgjordes inatt. Och det råkar vara så att vi har vinnarna av den tävlingen här ikväll – Så jag tänkte inte prata mer, utan låta dem presentera sig själva!” Detta säg följdes på en gång av skräckslagna blickar mellan mig och Lollo ”WHat?! Vad ska vi säga?!” Sedan efter ett par millisekunder gick vårt tävlingsbidrag igång på storbildsskärmarna – Alltså filmen på en minut där vi (eller ja, Lollo) berättar om projektet. Då andades vi ut igen.
Sedan fick vi komma upp på scenen och ta emot diplom – OCH stående ovationer från hela Skandia! (Ja, alltså alla som var där just då) Ännu en gång i chocktillstånd visste vi inte vad vi skulle göra. Vi bara tittade på varandra med blickar som sa ”Vad är det som händer? Alla står upp!” Det var en så konstig känsla. Det var svårt att hålla sig från att säga högt ”Det är bara vi! Sätt er ner för fan!” Som tur var räddade Birgitta, som sprang omkring med kameran nedanför scenen, oss genom att visk-skrika ”Buga! Buga!” Så vi bugade.
Skandia står upp!
Och vi bugade!
Vi fick varsin kram av VD:n och sedan gick vi och satte oss vid vårt bord igen. Resten av kvällen bestod av välkända, okända och sisådär-kända människor som grattade oss, talade om för oss hur viktigt det vi gör är, och framförallt sa de en massa fina saker till Lollo. Sedan finns ju den där detaljen om att fröken klantarsel gjorde sönder sitt diplom ganska på en gång vi klev av scenen. Jag ställde en stol på det, och satte mig på stolen. Glaskross överallt, vilket väckte en fråga – Innebär det otur att krossa glas på det sättet? För om det gör det så bådar det ju mindre gott för framtiden.
Här är vi! Stolta med diplom – dock bara Lollos diplom. Mitt var för trasigt för att få vara med.
Entries